Maj Gadd säger jag bara!
Att ha två barn kan ju tänkas vara bra på många sätt och vis. Och jag är fantastiskt nöjd själv. Om man bortser från trotset som medöljer en treåring.
Jag vet inte ifall vi har förträngt treårstrotset som infann sig hos sonen eller om han hade en mycket mildare variant av det. Nu när man befinner sig mitt i dramaqueenens trots vet jag inte om jag känner igen något av detta.
Ständiga kamp. Om det mesta. Läggningen tar oftast minst en timme och innebär tårar, skrik och sparkar. Ska inte sova, ska inte ha täcke, ska ha täcke, ska ha gosedjur, ska inte ha gosedjur... Kläderna ska tas på själv och det främjar jag absolut. Det blir bara lite frustrerande när lillan blir galen ifall strumpan inte går att sätta på foten utan problem och man inte får hjälpa till. Maten ska inte ätas upp, man ska inte sitta på stolen, man KAN inte sitta stilla på stolen. Mamma är dum och pappa är dum.
Ja, det är många fighter under en och samma dag. Sen är det också många ljuva stunder. Stunder då man får pussar och kramar och då mamma och pappa är bäst. Vilken tur att just de stunderna finns för det är de som gör att man orkar vakna dagen efter och fortfarande älska sina barn mest i hela världen.
Detta trots ger mig sånt hemskt dåligt samvete. Jag känner mig som världens sämsta mamma när jag befinner mig i fighterna och jag väljer mina krig. Vissa gånger är det ingen idé att strida alls. Jag läste på någon sida om trots på nätet att det också är helt rätt "taktik". Man kan inte vara konsekvent med ett trotsigt barn men man måste samtidigt sätta gränser. Ja, jag strävar på. Det gör jag. Jag kämpar med min lilla tösabit och hjälper visst henne att utvecklas genom att vara inblandad i detta trots Ja, så står det också om trots bland dom som kan en del om det).
Samtidigt ska man vara förälder åt en grabb som befinner sig i ett annat lugn och som formas extremt mycket just nu. En kille som oftast lyssnar på vad man säger och som är så nöjd med det mesta. Han blir dessvärre också inblandad i syrrans trots eftersom han inte får så mycket uppmärksamhet som man många ggr vill ge honom. Nej, då är man mitt i en trotsstrid på annat håll... Härliga son som underhåller sig själv i dom stunderna! Stackars son som måste behöva underhålla sig själv dom stunderna! Vart hittar man ett mellanläge? Där det blir rättvist för båda barnen?
Jag tror inte att jag har ifrågasatt mig själv så mycket som den senaste tiden. Frågat mig vad jag gör fel. Frågat mig vad jag kan göra annorlunda. Försökt intala mig att jag gör så gott jag kan. Försökt intala mig om att det här snart går över och att min dotter då kommer att bli lite lugnare. Jag undrar ifall det då är dags för 6-årstrotset istället?
Jag älskar verkligen mina barn. Dom är härliga ungar och nyfikna på det mesta. Dom ger mig så mycket. Dom är fortfarande formbara och utvecklas för fullt. Det är klart att det inte alltid är så lätt för dom. Det är inte alltid lätt att vara förälder heller.
Kanske hade det känts lättare ifall både jag och min käre man var hemma om kvällarna. Nu jobbar han borta så det är jag som tar många strider under veckorna och också under helgerna. Trotset visar sig också i pappas närvaro - absolut, men han har inte hunnit få tålamodet kört i en vägg flera ggr om tidigare under veckan och fixar det rätt bra. Hm, dålig samvete igen....
Ja, så kan livet se ut hos en tvåbarnsfamilj. Mycket kärlek men också mycket känslor. Och det är väl bra att visa vad man känner...
tisdag 9 november 2010
onsdag 26 maj 2010
Mycket
Vart har denna månad ta´git vägen egentligen? Plötsligt är det snart juni...
Det var nog längesen jag hade så här mycket i huvudet. Saker att tänka på som gäller allt möjligt. Det är ju bra att iofs inte ha för mycket tid att bara sitta och rulla tummarna men jag skulle behöva ett par timmar till på dygnet.
Igår hade jag sett fram emot ett wii-pass igen. Vad hände? Jo, jag somnade med barnen klockan sju! Jag vaknade vid elva och insåg att det var mörkt ute. Jag släckte ner och gick och la mig igen. När jag dessutom fick veta att jag missat den första semifinalen i schlagern blev jag så irriterad. Då kunde jga inte somna om. Jag låg och tänkte på allt möjligt och någongång inatt somnade jag igen.
Idag somnade jag bara en liten stund med barnen. Sen blev det ett wii-pass som gjorde mig gott. Känner att jag skulle vilja komma iväg på något mer träningspass utanför hemmet. Det får kanske hinnas med i helgen?
Imorgon är det vårfest på jobbet. Sedan är det kanske inte så hiskeligt mycket stora saker att verkställa där. Några utveckingssamtal och annat smått och gott, men sen är det sommarlov. Jag har lyckats leta fram 18 semesterdagar så det blir en del jobb i sommar, men jag får hoppas på att det blir fint väder så att vi kan vara ute mycket i solen.
Dags för dusch!
Det var nog längesen jag hade så här mycket i huvudet. Saker att tänka på som gäller allt möjligt. Det är ju bra att iofs inte ha för mycket tid att bara sitta och rulla tummarna men jag skulle behöva ett par timmar till på dygnet.
Igår hade jag sett fram emot ett wii-pass igen. Vad hände? Jo, jag somnade med barnen klockan sju! Jag vaknade vid elva och insåg att det var mörkt ute. Jag släckte ner och gick och la mig igen. När jag dessutom fick veta att jag missat den första semifinalen i schlagern blev jag så irriterad. Då kunde jga inte somna om. Jag låg och tänkte på allt möjligt och någongång inatt somnade jag igen.
Idag somnade jag bara en liten stund med barnen. Sen blev det ett wii-pass som gjorde mig gott. Känner att jag skulle vilja komma iväg på något mer träningspass utanför hemmet. Det får kanske hinnas med i helgen?
Imorgon är det vårfest på jobbet. Sedan är det kanske inte så hiskeligt mycket stora saker att verkställa där. Några utveckingssamtal och annat smått och gott, men sen är det sommarlov. Jag har lyckats leta fram 18 semesterdagar så det blir en del jobb i sommar, men jag får hoppas på att det blir fint väder så att vi kan vara ute mycket i solen.
Dags för dusch!
tisdag 25 maj 2010
Jorå serru....
Jag satte igång med träningen rejält under förra veckan.
Jag hann med två wii-träningspass, massvis av cykling med och utan barn i cykelkärran bakom och ett svettigt afrodanspass. Jag känner mig nöjd.
Den här veckan då. Planen var redan i söndags att jag skulle cykla till jobbet så ofta som möjligt. Igår blev det bilen till jobbet. Kallt och ruggigt var det och nog egentligen en dålig ursäkt. Tog tag i wii-träningen iallafall och var riktigt duktig!
Neo kunde inte somna igår och fick snällt ligga på soffan och se sin moder svettas. Jag hörde hur han fnissade ibland men emellanåt applåderade han också! Han trodde inte att jag KUNDE spela wii =/
Idag ösregnade det och den ursäkten var mer godkänd. Det blev bilen till jobbet... Snart blir det ett till wii-pass iallafall.
Imorgon hade jag faktiskt planerat att cykla. På onsdagar lämnar jag inte barnen förrän nio men slutar inte förrän kvart över fem. Därför har jag oftast en underbar barnvakt som hämtar på onsdagar, men just den här onsdagen fick hon förhinder och jag ytterligare en ursäkt till varför jag ska ta bilen till jobbet. Jag ska hömta barnen halv sex på dagis... suck!
Ja, så ser det ut. Men bättre än inget!
Jag hann med två wii-träningspass, massvis av cykling med och utan barn i cykelkärran bakom och ett svettigt afrodanspass. Jag känner mig nöjd.
Den här veckan då. Planen var redan i söndags att jag skulle cykla till jobbet så ofta som möjligt. Igår blev det bilen till jobbet. Kallt och ruggigt var det och nog egentligen en dålig ursäkt. Tog tag i wii-träningen iallafall och var riktigt duktig!
Neo kunde inte somna igår och fick snällt ligga på soffan och se sin moder svettas. Jag hörde hur han fnissade ibland men emellanåt applåderade han också! Han trodde inte att jag KUNDE spela wii =/
Idag ösregnade det och den ursäkten var mer godkänd. Det blev bilen till jobbet... Snart blir det ett till wii-pass iallafall.
Imorgon hade jag faktiskt planerat att cykla. På onsdagar lämnar jag inte barnen förrän nio men slutar inte förrän kvart över fem. Därför har jag oftast en underbar barnvakt som hämtar på onsdagar, men just den här onsdagen fick hon förhinder och jag ytterligare en ursäkt till varför jag ska ta bilen till jobbet. Jag ska hömta barnen halv sex på dagis... suck!
Ja, så ser det ut. Men bättre än inget!
onsdag 19 maj 2010
Nu jäklar!
Min ofattbara bitterdag igår gjorde susen! Nu har gnistan återkommit och jag har rört på fläsket idag med.
Jag svöngde förbi hos Kickan och lånade ett träningsspel till Wii (minns inte vad det heter i denna stund). Barnen somnade och jag satte igång och började träna. Några övningar var lite svåra, men det svåraste var att styra handkontrollerna åt rätt håll... Det är nog en grej man lär sig så blir allt mycket smidigare sen.
Ja, gnistan har kommit tillbaka och nu vill jag verkligen ta tag i träningen. Jag ska kanske inte ställa FÖR höga krav på mig, men man vill ju så mycket med en gång.
Jag minns att Kickan fick träningsvärk dagen efter första passet och imrogon ska ju jag på efterlängtad afrodans med Bella och Maria... Det får helt sonika bli att dansa med träningsvärk - för dit ska jag!
På fredag får det bli vilodag. Då är det personalfest, men på lördag blir det nog att trotsa baksmälla och sticka till badhuset. Som sagt - jag vill så mycket och OM jag nu gör allt jag tänkt resten av veckan är jag nog själv förvånad. Men viljan finns så jag strävar på!
DUKTIGA JAG!
Jag svöngde förbi hos Kickan och lånade ett träningsspel till Wii (minns inte vad det heter i denna stund). Barnen somnade och jag satte igång och började träna. Några övningar var lite svåra, men det svåraste var att styra handkontrollerna åt rätt håll... Det är nog en grej man lär sig så blir allt mycket smidigare sen.
Ja, gnistan har kommit tillbaka och nu vill jag verkligen ta tag i träningen. Jag ska kanske inte ställa FÖR höga krav på mig, men man vill ju så mycket med en gång.
Jag minns att Kickan fick träningsvärk dagen efter första passet och imrogon ska ju jag på efterlängtad afrodans med Bella och Maria... Det får helt sonika bli att dansa med träningsvärk - för dit ska jag!
På fredag får det bli vilodag. Då är det personalfest, men på lördag blir det nog att trotsa baksmälla och sticka till badhuset. Som sagt - jag vill så mycket och OM jag nu gör allt jag tänkt resten av veckan är jag nog själv förvånad. Men viljan finns så jag strävar på!
DUKTIGA JAG!
tisdag 18 maj 2010
Bitter
Ikväll har jag nog känt mig mer bitter än andra kvällar. Inte så att jag jämt och ständigt går runt och är bitter men rätt ofta händer det faktiskt. Det är inte alltid jag ogillar att vara bitter. Bitterhet kan ibland känns bra också. För mig.
Ikväll har det INTE känts bra att vara bitter. Jag har verkligen varit bitter för så mycket och som min vän nyss sa i telefonen så är det ju inte mycket att göra då man inser hur liver faktiskt ser ut. Gilla läget? Tänk om?
Jag har varit jättebitter över att vara så bunden varenda kväll måndag till torsdag. Jag hör så många som passar på att använda vardagskvällar åt att ta tag i det här med träning. Helgerna är ju fria. JAG kan ju kanske också träna på vardagar. Hemma. Själv. Kul? Nej. Jag kan ju välja att träna under helgerna. Då har många andra varit så fantastiskt rediga och tränat under veckan och väljer att tillbringa helgen med vänner och familj. INTE träning. Så visst kan jag dra och träna när det är helg. Själv. Lite roligare än att träna bara hemma för man får ju ändå se lite folk. Nackdelen är att man fortfarand eär själv och har ingen att få stöd av. Någon som hjälper en att inte tappa gnistan till att få fart på det där med träningen.
Just den här veckan har jag försökt att tänka om lite iallafall. På torsdag drar jag iväg på afrodans. Jag och två kollegor. Då kan jag dra iväg tidigare än vanligt på kvällen eftersom Daniel kommer hem. Tänk att en liten stund på kvällen kan göra mig så lycklig och känna mig så fri...
Nu låter dte kanske som att jag helt vantrivs här hemma men så är det inte heller. Jag trivs jättebra men blir så arg när just lusten till att träna kommer osm mest då jag verkligen inte kan gå hemifrån. Då vill jag allt som jag inet orkar när dte är helg. Fast nu ska det bli andra bullar... eller?
Tanken är ju alltid så god. Sen blir det inte alltid som jag har tänkt. Nu ska jag ändå faktiskt ge det en chans. Idag cyklade jag till och från jobbet. Det var då banne mig nästan en mil totalt. Duktigt av mig! Ja, jag får ju berömma mig själv när jag nu tar tag i det =)
På torsdag blir det afrodans och innan helgen är slut ska jag aktivera mitt simkort och faktiskt också använda det. Ännu en god tanke?
Jag gick med i viktklubb när jag började närma mig giftemålet. Jag gick ner två-tre kilo. Kanske hade jag gått ner mer om jag börjat motionera också. Oseriösa Anki! Nåja, jag tappade iallafall vikt. Vikt som nu kommit tillbaka.... Nej, jag får nog fokusera på att få till det där med motion i vardagen istället.
Nästa morot är ju dock min och familjens resa till Tunisien i sommar. Sen ska jag ju också bli klasslärare och vill känna mig nöjd med mig själv då med.
Ja, så får det bli! Nu försvann lite av bitterheten och en gnutta motivation infann sig. Kanske att jag ändå får lov att göra en träningsblogg som Anders och Kickan sa...
Tjo flöjt!
Ikväll har det INTE känts bra att vara bitter. Jag har verkligen varit bitter för så mycket och som min vän nyss sa i telefonen så är det ju inte mycket att göra då man inser hur liver faktiskt ser ut. Gilla läget? Tänk om?
Jag har varit jättebitter över att vara så bunden varenda kväll måndag till torsdag. Jag hör så många som passar på att använda vardagskvällar åt att ta tag i det här med träning. Helgerna är ju fria. JAG kan ju kanske också träna på vardagar. Hemma. Själv. Kul? Nej. Jag kan ju välja att träna under helgerna. Då har många andra varit så fantastiskt rediga och tränat under veckan och väljer att tillbringa helgen med vänner och familj. INTE träning. Så visst kan jag dra och träna när det är helg. Själv. Lite roligare än att träna bara hemma för man får ju ändå se lite folk. Nackdelen är att man fortfarand eär själv och har ingen att få stöd av. Någon som hjälper en att inte tappa gnistan till att få fart på det där med träningen.
Just den här veckan har jag försökt att tänka om lite iallafall. På torsdag drar jag iväg på afrodans. Jag och två kollegor. Då kan jag dra iväg tidigare än vanligt på kvällen eftersom Daniel kommer hem. Tänk att en liten stund på kvällen kan göra mig så lycklig och känna mig så fri...
Nu låter dte kanske som att jag helt vantrivs här hemma men så är det inte heller. Jag trivs jättebra men blir så arg när just lusten till att träna kommer osm mest då jag verkligen inte kan gå hemifrån. Då vill jag allt som jag inet orkar när dte är helg. Fast nu ska det bli andra bullar... eller?
Tanken är ju alltid så god. Sen blir det inte alltid som jag har tänkt. Nu ska jag ändå faktiskt ge det en chans. Idag cyklade jag till och från jobbet. Det var då banne mig nästan en mil totalt. Duktigt av mig! Ja, jag får ju berömma mig själv när jag nu tar tag i det =)
På torsdag blir det afrodans och innan helgen är slut ska jag aktivera mitt simkort och faktiskt också använda det. Ännu en god tanke?
Jag gick med i viktklubb när jag började närma mig giftemålet. Jag gick ner två-tre kilo. Kanske hade jag gått ner mer om jag börjat motionera också. Oseriösa Anki! Nåja, jag tappade iallafall vikt. Vikt som nu kommit tillbaka.... Nej, jag får nog fokusera på att få till det där med motion i vardagen istället.
Nästa morot är ju dock min och familjens resa till Tunisien i sommar. Sen ska jag ju också bli klasslärare och vill känna mig nöjd med mig själv då med.
Ja, så får det bli! Nu försvann lite av bitterheten och en gnutta motivation infann sig. Kanske att jag ändå får lov att göra en träningsblogg som Anders och Kickan sa...
Tjo flöjt!
måndag 5 april 2010
Kalas
Vilken påsk!
Att ha en son som fyller år 4 april innebär mycket kalasande under påskhelgen. Så idag har vi haft det sista kalaset här hemma med alla killkompisar från dagis. Snacka om röj! Barne var högt och lågt men hade roligt, och det är ju huvudsaken.
Först nu känner jag att jag kan sitta ner och ta det liiite lugnt. Bara lite. För jag har ännu mer att fixa med men det är snart klart det med. Sen så!
En och en halv dags arbete den här veckan sedan är jag ledig i några dagar till. Det ska verkligen bli skönt!
Hoppas ni andra har haft en trevlig påsk!
Att ha en son som fyller år 4 april innebär mycket kalasande under påskhelgen. Så idag har vi haft det sista kalaset här hemma med alla killkompisar från dagis. Snacka om röj! Barne var högt och lågt men hade roligt, och det är ju huvudsaken.
Först nu känner jag att jag kan sitta ner och ta det liiite lugnt. Bara lite. För jag har ännu mer att fixa med men det är snart klart det med. Sen så!
En och en halv dags arbete den här veckan sedan är jag ledig i några dagar till. Det ska verkligen bli skönt!
Hoppas ni andra har haft en trevlig påsk!
lördag 27 mars 2010
För (o)vanlig?
Jag har funderat lite kring det där med väskor. Det finns ju människor som använder olika slags väskor varje dag. Små, stora, coola, funktionella eller bara snygga men opraktiska... Det alla "väskbärare" verkar ha gemensamt är att de är "vana väskbärare".
Jag skulle också vilja vara en van väskbärare. Jag har provat att gå ifrån att ha allt och då menar jag verkligen allt i fickorna, till att använda väska. Tyvärr verkar jag vara ett hopplöst fall. Väskan är för stor och det blir ännu mer skit i den än i fickorna. Kanske skulle jag välja en mindre väska? Jo, men jag har ännu inte funnit någon jag gillar. Jag tycker att stora väskor är fina, det tycker jag. Små väskor är också fina - men inte då jag ska bära dom... eller?
Nåja, ytterligare ett i-landsproblem men det där med väskor är svårt alltså. Kanske får det fortsätta att bli så att jag drar med min min gamla fula ryggsäck till jobbet varje dag och sedan har jackfickorna överfulla med skit... ;-)
Jag skulle också vilja vara en van väskbärare. Jag har provat att gå ifrån att ha allt och då menar jag verkligen allt i fickorna, till att använda väska. Tyvärr verkar jag vara ett hopplöst fall. Väskan är för stor och det blir ännu mer skit i den än i fickorna. Kanske skulle jag välja en mindre väska? Jo, men jag har ännu inte funnit någon jag gillar. Jag tycker att stora väskor är fina, det tycker jag. Små väskor är också fina - men inte då jag ska bära dom... eller?
Nåja, ytterligare ett i-landsproblem men det där med väskor är svårt alltså. Kanske får det fortsätta att bli så att jag drar med min min gamla fula ryggsäck till jobbet varje dag och sedan har jackfickorna överfulla med skit... ;-)
lördag 20 mars 2010
Sally
Sally Santesson. Minns ni henne? Det gör jag. Med glädje. Vilken trevlig, annorlunda dam. Fantastiskt rolig också. Henne gillar vi!
fredag 19 mars 2010
Trött och pigg
Det är lördag. Helg som jag har längtat så efter! Klockan är 07.07 (klockan här i bloggen stämmer aldrig). Jag är rätt pigg.
I två kvällar har jag somnat intill något av mina små busfrön. I torsdags somnade jag klockan sju minsann. Jag gick upp halv tio igen men var inte sen att somna om efter att ha mött upp min vän flr en stunds solning.
Igår kväll somnade jag klockan åtta och vaknade... idag!
Det är nog inte utav tristess jag har somnat. Nej, av ren utmattning antar jag. Min sambo är hemma och har kunnat vara trevligt sällskap. Han har istället fått bli jättebekant med sitt tv-spel, utan tjat från mig. Härligt! Ja, det måste han känna....
¨Så vad känner jag? Två kvällar har jag sovit bort. Ja, så känner jag! Jag känner inte "Åh, vad bra att jag fick sova ordentligt när jag var så trött..." Samtidigt känns det fantastsikt bra att vara pigg i denna stund. Hoppas jag orkar hålla mig vaken ett tag ikväll iallafall. Annars tar ju helgen slut så fort.
I två kvällar har jag somnat intill något av mina små busfrön. I torsdags somnade jag klockan sju minsann. Jag gick upp halv tio igen men var inte sen att somna om efter att ha mött upp min vän flr en stunds solning.
Igår kväll somnade jag klockan åtta och vaknade... idag!
Det är nog inte utav tristess jag har somnat. Nej, av ren utmattning antar jag. Min sambo är hemma och har kunnat vara trevligt sällskap. Han har istället fått bli jättebekant med sitt tv-spel, utan tjat från mig. Härligt! Ja, det måste han känna....
¨Så vad känner jag? Två kvällar har jag sovit bort. Ja, så känner jag! Jag känner inte "Åh, vad bra att jag fick sova ordentligt när jag var så trött..." Samtidigt känns det fantastsikt bra att vara pigg i denna stund. Hoppas jag orkar hålla mig vaken ett tag ikväll iallafall. Annars tar ju helgen slut så fort.
torsdag 18 mars 2010
Blandade känslor
Idag har jag ansökt om nytt jobb. Det är med blandade känslor. Egentligen vill jag nog inte byta jobb, men jag vill samtidigt ha ett jobb där jag VET hur framtiden ser ut. I dagsläget vet jag inte riktigt det. Jag är fast anställd men inte på den post där jag verkligen vill stå. Kommer jag att få känna den tryggheten till hösten eller blir det ett år till med lite blandat uppdrag?
Kanske hör dom inte ens av sig, kanske ser hösten helt annorlunda ut eller också ser det helt likadant ut. Det återstår att se!
Kanske hör dom inte ens av sig, kanske ser hösten helt annorlunda ut eller också ser det helt likadant ut. Det återstår att se!
tisdag 16 mars 2010
Några frågor
Ok, nu delar jag med mig av några av alla frågor som kretsar i mitt huvud. Om ni kan något svar så tveka inte att lämna det - FORT!
Är det verkligen ingen som vill ha en vacker katt? Någon som bor lite lantligt...
Vad menar min chef?
Hur länge ska man stanna hemma med sjukt (läs förkylt) barn? Hur länge kan ett barn vara sjukt? Hur OFTA kan ett barn vara sjukt?
Ska jag skaffa dom däringa skorna och varför kan jag inte hitta fjolårets modell någonstans?
När ska jag ha min semester?
Varför kan ingen ge mig ett presentkort hos frissan så att jag kan färga håret?
Varför har jag så mycket olika frågor i mitt huvud?
Är det verkligen ingen som vill ha en vacker katt? Någon som bor lite lantligt...
Vad menar min chef?
Hur länge ska man stanna hemma med sjukt (läs förkylt) barn? Hur länge kan ett barn vara sjukt? Hur OFTA kan ett barn vara sjukt?
Ska jag skaffa dom däringa skorna och varför kan jag inte hitta fjolårets modell någonstans?
När ska jag ha min semester?
Varför kan ingen ge mig ett presentkort hos frissan så att jag kan färga håret?
Varför har jag så mycket olika frågor i mitt huvud?
söndag 7 mars 2010
När man strävar...
Jag vet inte, men jag tror att jag börjar bli lite mer normal nu. Med normal menar jag sån som man läser i tidningar och böcker att man ska vara beträffande när man som människa ska vara vaken och trött osv.
I en veckas tid har jag varit trött runt nio varje kväll. Ja, så trött att jag vid halv elva har slocknat. Sen har jag sovit till sju-åtta dagen efter. Precis som det ska vara... eller? Jag har också varit rätt aktiv om dagarna, vilket säkert har hjälpt den där tröttheten att komma... Fast å andra sidan är jag alltsom oftast aktiv om dagarna. Det är ju inte händelselöst på jobbet och inte heller efteråt, men kanske att jag är på gång med att lära mig hur man sållar bort saker så att man kan komma till ro i tid om kvällarna?
Igår fick jag för mig att jag skulle iväg och åka skidor i skidspåret en bit längre bort. 2,5 kilometer. Jag packade med skidorna och åkte dit. Jag satte igång musiken på mobilen, lurar i öronen, vantar på och körde iväg. Det var fantastsikt trevligt. Och fantastiskt svettigt. Och vips, så ramlade jag. Det var ingen jättebrant backe, utan mer efter en backe och när jag skulle räta upp mig efter att ha stått lite böjd nerför så druttade jag på rumpan. Där satt jag. Så kan det gå. Men det var bara att fortsätta. Duktiga jag!
Imorse fick jag för mig att jag skulle flytta på vår jättesnöhög utanför altanen. Ja, flytta ut den en bit så att det inte skulle bli för mycket tryck... Jag skottade i en timme. Duktiga jag!
Efteråt blev det ett skönt bad. I badet kände jag hur hemskt ont jag hade i svanskotan och lite längre upp i ryggen. Hm, konbination av mitt rumpfall dagen innan och dålig ergonomisk ställning i snödrivorna...?
Ja, så kan det gå när man strävar och ska vara duktig. Men är jag förvånad? Nej! Det är ju faktiskt inte så konstigt när man heter Anki....
I en veckas tid har jag varit trött runt nio varje kväll. Ja, så trött att jag vid halv elva har slocknat. Sen har jag sovit till sju-åtta dagen efter. Precis som det ska vara... eller? Jag har också varit rätt aktiv om dagarna, vilket säkert har hjälpt den där tröttheten att komma... Fast å andra sidan är jag alltsom oftast aktiv om dagarna. Det är ju inte händelselöst på jobbet och inte heller efteråt, men kanske att jag är på gång med att lära mig hur man sållar bort saker så att man kan komma till ro i tid om kvällarna?
Igår fick jag för mig att jag skulle iväg och åka skidor i skidspåret en bit längre bort. 2,5 kilometer. Jag packade med skidorna och åkte dit. Jag satte igång musiken på mobilen, lurar i öronen, vantar på och körde iväg. Det var fantastsikt trevligt. Och fantastiskt svettigt. Och vips, så ramlade jag. Det var ingen jättebrant backe, utan mer efter en backe och när jag skulle räta upp mig efter att ha stått lite böjd nerför så druttade jag på rumpan. Där satt jag. Så kan det gå. Men det var bara att fortsätta. Duktiga jag!
Imorse fick jag för mig att jag skulle flytta på vår jättesnöhög utanför altanen. Ja, flytta ut den en bit så att det inte skulle bli för mycket tryck... Jag skottade i en timme. Duktiga jag!
Efteråt blev det ett skönt bad. I badet kände jag hur hemskt ont jag hade i svanskotan och lite längre upp i ryggen. Hm, konbination av mitt rumpfall dagen innan och dålig ergonomisk ställning i snödrivorna...?
Ja, så kan det gå när man strävar och ska vara duktig. Men är jag förvånad? Nej! Det är ju faktiskt inte så konstigt när man heter Anki....
fredag 5 mars 2010
torsdag 4 mars 2010
Hm, det slog mig....
För en småbarnsförälder går det mesta på rutin. Mornar, dagis, jobb, dagis, hem, laga mat, bada barn, lägga barn, plocka leksaker, ta hand om disken, ta hand om tvätten, förbereda inför morgondagen och i bästa fall hinna med att se sitt favoritprogram på tv, ta en dusch och somna i tid - redo för en ny morgondag.
Visst låter det trist?!
Egentligen reflekterar man över hur det faktiskt är först när man hinner med den där stunden framför tv:n. Andra stunder går det mesta av bara farten. Man är ju van vid att det ser ut på ett visst sätt och det är det sättet som gör mig och barnen till de vi är.
Kanske låter det som om man inte trivs med hur det är?
Visst önskar man nog att man hade några fler timmar på dygnet. Några timmar för att få mer energi och orka vara jätteenergisk med barnen, leka, baka, pyssla, mysa framför barnprogrammen och sedan några extra timmar till att ta ett avslappnat bad, fila fötterna, dricka en kopp te och läsa lite bok, se på tv och sen somna i en renbäddad säng varenda kväll. Vad det hade varit underbart!
Nåja, tillbaka till verkligheten....
Dygnet består av 24 timmar. Av dom timmarna sover nog iallafall jag på tok för lite. Jag har svårt att koppla av, blir ganska lätt rastlös, trivs när det händer saker men kan också bli trött på att det händer samma saker för mycket...
Oavsett hur få eller hur många timmar ett dygn har, har jag under de senaste dagarna kommit på hur fort tiden faktiskt går. Min son fyller snart fem år. Han har fått en lös tand. Den är inte JÄTTELÖS, men lite lös. Han har dessutom blivit jättelång. Han har börjat bli lite småstöddig på ett charmigt sätt (svårt att förklara). Ja, flera tecken på att han börjar bli stor... Det får mig att vilja ta vara ännu mer på tiden, men jag funderar bara över vilken tid man ska ta ifrån?
Jag tror verkligen inte att jag är den enda modern som har kommit på det här dilemmat med att tiden inte räcker till och att tiden går på tok för snabbt. Kanske förstår många hur jag tänker? Kanske står flera inför samma dilemma? Att man inte riktgit hinner med och att man plötsligt inser hur stora dom blir...
Du som har lösningen - ge mig den nu genast!
Visst låter det trist?!
Egentligen reflekterar man över hur det faktiskt är först när man hinner med den där stunden framför tv:n. Andra stunder går det mesta av bara farten. Man är ju van vid att det ser ut på ett visst sätt och det är det sättet som gör mig och barnen till de vi är.
Kanske låter det som om man inte trivs med hur det är?
Visst önskar man nog att man hade några fler timmar på dygnet. Några timmar för att få mer energi och orka vara jätteenergisk med barnen, leka, baka, pyssla, mysa framför barnprogrammen och sedan några extra timmar till att ta ett avslappnat bad, fila fötterna, dricka en kopp te och läsa lite bok, se på tv och sen somna i en renbäddad säng varenda kväll. Vad det hade varit underbart!
Nåja, tillbaka till verkligheten....
Dygnet består av 24 timmar. Av dom timmarna sover nog iallafall jag på tok för lite. Jag har svårt att koppla av, blir ganska lätt rastlös, trivs när det händer saker men kan också bli trött på att det händer samma saker för mycket...
Oavsett hur få eller hur många timmar ett dygn har, har jag under de senaste dagarna kommit på hur fort tiden faktiskt går. Min son fyller snart fem år. Han har fått en lös tand. Den är inte JÄTTELÖS, men lite lös. Han har dessutom blivit jättelång. Han har börjat bli lite småstöddig på ett charmigt sätt (svårt att förklara). Ja, flera tecken på att han börjar bli stor... Det får mig att vilja ta vara ännu mer på tiden, men jag funderar bara över vilken tid man ska ta ifrån?
Jag tror verkligen inte att jag är den enda modern som har kommit på det här dilemmat med att tiden inte räcker till och att tiden går på tok för snabbt. Kanske förstår många hur jag tänker? Kanske står flera inför samma dilemma? Att man inte riktgit hinner med och att man plötsligt inser hur stora dom blir...
Du som har lösningen - ge mig den nu genast!
lördag 27 februari 2010
När man liksom redan är på plats....
Schlager! Ja, schlager är jag uppväxt med. Så länge jag kan minnas har jag tittat på Melodifestivalen - varenda år. När det har varit schlagertävlingar har allt känts rätt lätt. Jag känner ju igen många melodier, vet ofta vilka som sjunger dem och lyckas oftast få rätt när det gäller vilka artister som går vidare och inte. Ja, det känns som om jag är fantastiskt duktig på schlager!
Schlager får nog de flesta att bli lite glada. Även fast schlagern inte riktigt är som schlagern var för några år sen, så sätter sig musiken ändå i huvudet. Låtarna remixas och spelas på krogen, man lyssnar hemma, städar glatt till musiken, dricker glatt en öl eller fem till den. Alla är på gott humör!
Efter Norges vinst i Eurovision Song Contest förra året beslöt jag och min älskade styvmor att vi skulle till nästa stora final. Oslo 29 maj 2010 Here we come!
Vi var båda förväntansfulla. Vi planerade hur vi skulle ta oss dit, bo på hotell, äta gott, dricka gott och vara glada under föreställningen. Ja, jag var ju praktiskt taget redan på plats - redan förra sensommaren. Det soom saknades var ju själva biljetterna. Vi försökte googla en del för att få ett hum om vilka priser biljetterna skulle ligga på. Schlagernörd som jag är la jag mitt maxpris rätt högt. Runt 1500 tänkte jag att det skulle få kosta.
Ja, så i måndags tittade jag runt igen. Det stod på någon sida att biljetterna skulle släppas ca 10 veckor innan den stora dagen. Rimligtvis i början av mars, tänkte jag. Jag ville ändå vara ute i god tid och försäkra mig om att det var just då - så att jag kunde sitta redo för att slå till.
Vad upptäcker jag?! Jo, biljettsläppet var 8 februari!!!!! Alla biljetter var förstås slutsålda!!!! Jag höll på att börja gråta! Jag var ju som sagt redan i Oslo... Visst finns det biljetter kvar - TILL GENREPET! Jag kan ju för fan inte stoltsera med att jag var i Oslo och såg på Eurovision Song Contest 2010 - men bara på genrepet, för sen såg jag själva direktsändningen på tv:n på hotellrummet...
Svarta marknaden, tänker ni då? Jodå, självklart har jag kollat runt och visst kan jag väl få en biljett för en ringa summa från 3900. Har jag tur kan jag då se vid sidan om pelaren som säkerligen kommer stå framför mig för den summan. Ska man ha en bra platsbiljett får jag räkna med mer pengar.
Nej, så nu får jag och min styvmor stå ut med att sitta hemma i tv-sofforna och titta. Och vi får hoppas att Sverige vinner i år. Eller Norge igen? Eller Danmark? Eller Finland? Bara det inte är hur långt bort som helst. Jag vill ju så hemskt gärna gå på en stor final!
Ja, så kan det gå mina vänner, när man tror att man har det som i en liten ask...
Schlager får nog de flesta att bli lite glada. Även fast schlagern inte riktigt är som schlagern var för några år sen, så sätter sig musiken ändå i huvudet. Låtarna remixas och spelas på krogen, man lyssnar hemma, städar glatt till musiken, dricker glatt en öl eller fem till den. Alla är på gott humör!
Efter Norges vinst i Eurovision Song Contest förra året beslöt jag och min älskade styvmor att vi skulle till nästa stora final. Oslo 29 maj 2010 Here we come!
Vi var båda förväntansfulla. Vi planerade hur vi skulle ta oss dit, bo på hotell, äta gott, dricka gott och vara glada under föreställningen. Ja, jag var ju praktiskt taget redan på plats - redan förra sensommaren. Det soom saknades var ju själva biljetterna. Vi försökte googla en del för att få ett hum om vilka priser biljetterna skulle ligga på. Schlagernörd som jag är la jag mitt maxpris rätt högt. Runt 1500 tänkte jag att det skulle få kosta.
Ja, så i måndags tittade jag runt igen. Det stod på någon sida att biljetterna skulle släppas ca 10 veckor innan den stora dagen. Rimligtvis i början av mars, tänkte jag. Jag ville ändå vara ute i god tid och försäkra mig om att det var just då - så att jag kunde sitta redo för att slå till.
Vad upptäcker jag?! Jo, biljettsläppet var 8 februari!!!!! Alla biljetter var förstås slutsålda!!!! Jag höll på att börja gråta! Jag var ju som sagt redan i Oslo... Visst finns det biljetter kvar - TILL GENREPET! Jag kan ju för fan inte stoltsera med att jag var i Oslo och såg på Eurovision Song Contest 2010 - men bara på genrepet, för sen såg jag själva direktsändningen på tv:n på hotellrummet...
Svarta marknaden, tänker ni då? Jodå, självklart har jag kollat runt och visst kan jag väl få en biljett för en ringa summa från 3900. Har jag tur kan jag då se vid sidan om pelaren som säkerligen kommer stå framför mig för den summan. Ska man ha en bra platsbiljett får jag räkna med mer pengar.
Nej, så nu får jag och min styvmor stå ut med att sitta hemma i tv-sofforna och titta. Och vi får hoppas att Sverige vinner i år. Eller Norge igen? Eller Danmark? Eller Finland? Bara det inte är hur långt bort som helst. Jag vill ju så hemskt gärna gå på en stor final!
Ja, så kan det gå mina vänner, när man tror att man har det som i en liten ask...
tisdag 23 februari 2010
torsdag 18 februari 2010
... man strävar...
Jaja, då skulle man till att väkomna hem sambon fint för en gångs skull. Vi har inte setts sen i måndags morse.
Jag slog till med god kyckling, dukade fin och serverade vin till maten. Vad händer? Jodå, maten äts gladeligen upp. Sen är det visst OS. Sverige är visst med just nu. Sverioge är väl för fan med i rätt många grenar så här i starten?! Sen är det ännu mer OS. Jag missar 9 minuter av den enda serien jag följer - Glee. Jag tar emot samtal om ny föräkring. Sambon förbereder en stund med x-box som givetvis är inkopplat där jag spelar in Glee - som jag längtat efetr att få se. Jag blir arg, han ska "bara" spela en match, har nyss sett på OS och snart är det visst ännu mer OS. Åt helvete med hela OS och farmaför allt ÅT HELVETE med X-box. När man för EN gångs skull önskar se något på tv, man har strävat och gjort gos mat, fint väkomnande och bara önskar att få se på sitt program en timme i veckan.
Åh, vad irriterad jag är just nu. Den där slagpåsen som vi har diskuterat den senaste tiden på jobbet - bode nu finnas i MIN källare.
Jag slog till med god kyckling, dukade fin och serverade vin till maten. Vad händer? Jodå, maten äts gladeligen upp. Sen är det visst OS. Sverige är visst med just nu. Sverioge är väl för fan med i rätt många grenar så här i starten?! Sen är det ännu mer OS. Jag missar 9 minuter av den enda serien jag följer - Glee. Jag tar emot samtal om ny föräkring. Sambon förbereder en stund med x-box som givetvis är inkopplat där jag spelar in Glee - som jag längtat efetr att få se. Jag blir arg, han ska "bara" spela en match, har nyss sett på OS och snart är det visst ännu mer OS. Åt helvete med hela OS och farmaför allt ÅT HELVETE med X-box. När man för EN gångs skull önskar se något på tv, man har strävat och gjort gos mat, fint väkomnande och bara önskar att få se på sitt program en timme i veckan.
Åh, vad irriterad jag är just nu. Den där slagpåsen som vi har diskuterat den senaste tiden på jobbet - bode nu finnas i MIN källare.
måndag 15 februari 2010
Jag vet inte jag...
Ibland känns det så konstigt, så fel men man vet inte varför.
Ibland känns det istället så rätt men ändå så konstigt.
Ibland vill man vara alla till lags
Ibland vill man bara vara själv
Alltid vill man bli accepterad för den man är - men ibland vet man inte riktigt vem man är och inte heller vilka andra är....
Knepigt det där.
Ibland känns det istället så rätt men ändå så konstigt.
Ibland vill man vara alla till lags
Ibland vill man bara vara själv
Alltid vill man bli accepterad för den man är - men ibland vet man inte riktigt vem man är och inte heller vilka andra är....
Knepigt det där.
Dröm vs verklighet
När jag var liten drömde jag om att ha ett bröllop där skulle bära en fantastiskt vacker brudklänning, ha en fullständigt enastående brudbukett och en fantastsikt blivande man vid min sida. Massa gäster, blomdekoratoner i kyrkan och en hejdundrans bra fest efteråt. Bröllopsresan skulle gå till Seychellerna utanför Afrika. Vilken dröm! OM jag sket pengar hade det kanske blivit verklighet - vem vet?
Nu när jag ju faktiskt inte skiter pengar och när jag faktiskt inser att det där med prinsessklänningen får bli just en dröm så är jag ändå så lycklig. Ja, jag lever med en fantastiskt blivande man. Dagen då vi väljer att slå till blir det ingen hejdundrans fest, men dagen kommer ändå att vara viktig i den historia vi skapar tillsammans. Man gör ju sina egna val - vad andra tycker och tänker om dom känns ju inte så relevant i sammanhanget.
Jag vet vilken ring jag ska ha. Vi båda vet vilken ring jag ska ha. En för oss fantastsikt fin ring som symbliserar mycket.
Viktklubb går åt skogen! IMORGON tar jag tag i det på allvar igen. Jag har inte gått upp något i vikt men heller knappt ner något. Skärpning!!!
Nu när jag ju faktiskt inte skiter pengar och när jag faktiskt inser att det där med prinsessklänningen får bli just en dröm så är jag ändå så lycklig. Ja, jag lever med en fantastiskt blivande man. Dagen då vi väljer att slå till blir det ingen hejdundrans fest, men dagen kommer ändå att vara viktig i den historia vi skapar tillsammans. Man gör ju sina egna val - vad andra tycker och tänker om dom känns ju inte så relevant i sammanhanget.
Jag vet vilken ring jag ska ha. Vi båda vet vilken ring jag ska ha. En för oss fantastsikt fin ring som symbliserar mycket.
Viktklubb går åt skogen! IMORGON tar jag tag i det på allvar igen. Jag har inte gått upp något i vikt men heller knappt ner något. Skärpning!!!
söndag 14 februari 2010
19 eller 29?
Jag har gjort det. Ja, det har jag. Jag har druckit för mycket öl och vin. Inte för att jag själv just då tyckte det, men det gjorde vakten som nekade mig att gå in på Harrys i fredags. Jag och mina lika "glada-i-hågen"-kollegor tyckte förstås att det var fruktansvärt illa bedömt av vakten. Vi var därför tvugna att prata både med polisen som patrullerade på stan och ett par vakten utanför en annan nattklubb om detta. Vad vann vi på det då? Ingenting egentligen. Vi drog vidare och dansade till strax före två.
För första gången i mitt liv har jag blivit nekad att komma in på krogen. Jag skylle nog fortfarande på att vakten hade en jävligt dålig dag....
För första gången i mitt liv har jag blivit nekad att komma in på krogen. Jag skylle nog fortfarande på att vakten hade en jävligt dålig dag....
onsdag 10 februari 2010
En hyllning
Jag vill hylla min älskade pojkvän! Tänk att jag är så kär i honom!
Han kan få mig att skratta, må bra och ger så mycket kärlek. Han kan också få mig så irriterad, frustrerad och sur. En perfekt mix för det perfekta förhållandet. Huuuur ska detta sluta?
Han kan få mig att skratta, må bra och ger så mycket kärlek. Han kan också få mig så irriterad, frustrerad och sur. En perfekt mix för det perfekta förhållandet. Huuuur ska detta sluta?
tisdag 9 februari 2010
Idétorka
Nu har jag kommit på det! Efter åtta dagars medlemsskap i viktklubb och inte ens ett halv kilo lättare har jag kommit liiiite till insikt.
Ett av mina problem har varit att jag har varit och fortfarande är beroende av socker. Allt sött är mumsigt. Choklad är favorit. Ja, jag skriver ÄR för fortfarande har jag ett starkt sug och det händer att jag fuskar och tar en ruta mörk choklad. Men EN ruta ät INGENTING emot hur det var innan jag gick med i viktklubb. Jag åt och åt och åt. Och varför åt jag så jäkla mycket godis och skit för? Jo pga tristess. Och sen för att jag var sugen även när jag inte hade tråkigt. Ett beroende har man inte bara ett par timmar varje kväll, men jag tror att jag har kommit fram till att grunden har lagts där - om kvällarna.
Att vara gräsänka några dagar i veckan är faktiskt inte så roligt. Kvällarna känns många gånger ganska ensamna och ser också likadana ut. Hämta barnen på dagis, hem och laga mat, underhålla barnen, bada, läggning, plocka undan lite och sen då? Nej, sen var det ju bara jag - om inte barnen vaknade (främst lillan) och trodde det var morgon, vägrade somna om.... Mitt sällskap de kvällarna min darling jobbar borta har jag fått tillbringa vid tv, datorn eller med ingenting alls. Det blir rätt tråkigt och då är det ju gott att mumsa på en bit choklad... eller?
Nu har jag iallafall kommit lite till insikt och försöker komma på hur jag ska undvika att hamna där igen. Jag måste ju skaffa en hemmahobby. På kvällarna är man ju rätt sliten efter en hel dags jobb så något avancerat behövder det ju inte vara. Bara något. Något kul. Men vad?
Ett av mina problem har varit att jag har varit och fortfarande är beroende av socker. Allt sött är mumsigt. Choklad är favorit. Ja, jag skriver ÄR för fortfarande har jag ett starkt sug och det händer att jag fuskar och tar en ruta mörk choklad. Men EN ruta ät INGENTING emot hur det var innan jag gick med i viktklubb. Jag åt och åt och åt. Och varför åt jag så jäkla mycket godis och skit för? Jo pga tristess. Och sen för att jag var sugen även när jag inte hade tråkigt. Ett beroende har man inte bara ett par timmar varje kväll, men jag tror att jag har kommit fram till att grunden har lagts där - om kvällarna.
Att vara gräsänka några dagar i veckan är faktiskt inte så roligt. Kvällarna känns många gånger ganska ensamna och ser också likadana ut. Hämta barnen på dagis, hem och laga mat, underhålla barnen, bada, läggning, plocka undan lite och sen då? Nej, sen var det ju bara jag - om inte barnen vaknade (främst lillan) och trodde det var morgon, vägrade somna om.... Mitt sällskap de kvällarna min darling jobbar borta har jag fått tillbringa vid tv, datorn eller med ingenting alls. Det blir rätt tråkigt och då är det ju gott att mumsa på en bit choklad... eller?
Nu har jag iallafall kommit lite till insikt och försöker komma på hur jag ska undvika att hamna där igen. Jag måste ju skaffa en hemmahobby. På kvällarna är man ju rätt sliten efter en hel dags jobb så något avancerat behövder det ju inte vara. Bara något. Något kul. Men vad?
fredag 5 februari 2010
Vart placerar jag vinet?
Hej hopp alla kära läsare! För visst antar jag att det är några som iallafall läser om lilla stora mig.
Den här veckan har varit lite grann osm en berg-och-dalbana. Mestadels har allt gått hyvens. Jag började ju med viktklubb i måndags och trodde att det skulle bli supersvårt - men icke! Det svåraste är att inte äta något gottigt om kvällarna men nu har jag juinsett att det nog har varit min tristess som har bidragit till chokladen. Ja, härmed erkänner jag att jag har gått och tröstätit uner en lååång tid! Jag har tråkigt helt sonika! Jag måste helt enkelt göra något åt det - mer än att gå efter viktklubbs schema. Scrapbooking? Storstädning? TV-spel? Sova? Kanske kommer det att ta ett tag att komma på vad som passar just mig. Så länge blir det till att göra lite av varje. Mest att förbereda inför morgondagen och att bara inte göra något alls egentligen.
Jag pratade med en kollega idag om skillnaden mellan en storstad och en mindre stad. Därifrån jag kommer kunde dte plötsligt ringa på dörren och då stod en kompis där och skulle hälsa på en snabbis. Där jag nu bor händer det aldrig. Kompisar har jag nog men allt ska styras upp liksom. Det går väl inte för sig att bara svänga förbi hos någon helt spontant och knacka på och ta en kopp te? Personen man knackar på hos kan ju för all del bli alldeles för glad för lite sällskap i en halvtimme-timme!!!
Tänk vilken skillnad! Jag är samma person men råkade flytta till en stad där man ska planera varenda sekund på en dag?
Nåja, till rubriken! Viktklubben har räknat ut vad jag bör äta (kalorimässigt) per dag. Det har gått bara bra. Lite svårt att placera in maten man har ätit på jobbet eftersom jag inte har tillagat maten själv bara. Annars är det faktiskt svårt att ens uppnå målet varje dag. Idag fickmin käre sambo laga en finfin kycklingrätt enligt viktklubbs recept. Till det valde jag att dricka ett glas rött vin. Vad jag har längtat efetr det där glaset! Ja, faktiskt så är jag nu på mitt tredje glas. Det är jag ju värd =) Tyvärr finns det (rödvin) inte inlagt i viktklubbs lista så jag har fått välja vitt vin som ju faktiskt finns där. Jag vet inte om innehållet skiljer sig kalorimässigt egentligen.... Men nu blev det en hel del kalorier till middagen. FÖR många.... Ska jag kanske placera ut mina glas så att jag har druckit ett till frukosten? Då vet ju bara jag att det är lögn och alla andra tror att jag är liet halvalkis. Fast vilka andra ska se det? Ser andra det? Nu blir jag med ens lite nervös. Äsch, det får stå kvar på middagen. Vadå, det är ju så det är ibland. Man blir törstig liksom....
Den här veckan har varit lite grann osm en berg-och-dalbana. Mestadels har allt gått hyvens. Jag började ju med viktklubb i måndags och trodde att det skulle bli supersvårt - men icke! Det svåraste är att inte äta något gottigt om kvällarna men nu har jag juinsett att det nog har varit min tristess som har bidragit till chokladen. Ja, härmed erkänner jag att jag har gått och tröstätit uner en lååång tid! Jag har tråkigt helt sonika! Jag måste helt enkelt göra något åt det - mer än att gå efter viktklubbs schema. Scrapbooking? Storstädning? TV-spel? Sova? Kanske kommer det att ta ett tag att komma på vad som passar just mig. Så länge blir det till att göra lite av varje. Mest att förbereda inför morgondagen och att bara inte göra något alls egentligen.
Jag pratade med en kollega idag om skillnaden mellan en storstad och en mindre stad. Därifrån jag kommer kunde dte plötsligt ringa på dörren och då stod en kompis där och skulle hälsa på en snabbis. Där jag nu bor händer det aldrig. Kompisar har jag nog men allt ska styras upp liksom. Det går väl inte för sig att bara svänga förbi hos någon helt spontant och knacka på och ta en kopp te? Personen man knackar på hos kan ju för all del bli alldeles för glad för lite sällskap i en halvtimme-timme!!!
Tänk vilken skillnad! Jag är samma person men råkade flytta till en stad där man ska planera varenda sekund på en dag?
Nåja, till rubriken! Viktklubben har räknat ut vad jag bör äta (kalorimässigt) per dag. Det har gått bara bra. Lite svårt att placera in maten man har ätit på jobbet eftersom jag inte har tillagat maten själv bara. Annars är det faktiskt svårt att ens uppnå målet varje dag. Idag fickmin käre sambo laga en finfin kycklingrätt enligt viktklubbs recept. Till det valde jag att dricka ett glas rött vin. Vad jag har längtat efetr det där glaset! Ja, faktiskt så är jag nu på mitt tredje glas. Det är jag ju värd =) Tyvärr finns det (rödvin) inte inlagt i viktklubbs lista så jag har fått välja vitt vin som ju faktiskt finns där. Jag vet inte om innehållet skiljer sig kalorimässigt egentligen.... Men nu blev det en hel del kalorier till middagen. FÖR många.... Ska jag kanske placera ut mina glas så att jag har druckit ett till frukosten? Då vet ju bara jag att det är lögn och alla andra tror att jag är liet halvalkis. Fast vilka andra ska se det? Ser andra det? Nu blir jag med ens lite nervös. Äsch, det får stå kvar på middagen. Vadå, det är ju så det är ibland. Man blir törstig liksom....
tisdag 2 februari 2010
Mitt nya liv
Jag blir så förvånad!
Sedan mitt besök hos tandhygienisten har jag stundvis känt mig så fantastiskt peppad till att ta tag i saker.
Igår började jag på viktklubb.se via Aftonbladet. Det där med att räkna kalorier har aldrig varit min grej. Jag kan inte så mycket alls om kaloriintag - men jag lär mig! Jag har nog satt upp ett realistiskt mål och behöver inte svälta mig om dagarna. Faktum är att jag inte ens har kommit upp i den kalorinivå jag ska. Jag har ju som mål att försöka, för man ska ju det säger dom. Jag tycker inte att jag äter så hemskt mycket annorlunda egentligen. Det är just att jag inte äter så mycket sött bara. Eller bara! Det är en stor förlust för mig emellanåt. Jag är så hemskt godissugen. Choklad!!!! Och visst får jag äta choklad men ojojoj så många kalorier det är i det. Innan jag gick med i viktklubb måste jag har legat långt över vad som var ok alltså. En chokladkaka är inte alls nyttig (fast det visste jag ju innerst inne sedan innan).
Nu sitter jag här i köket. Jag har plockat undan lite grann (förutom allt krafs som alltid blir liggandes på ena diskbänken!) har tvätten kvar där uppe som jag inte orkade ta tag i igår och dessutom måste jag klä om för att trampa en stund på crosstrainern. Det är jobbigt! Att träna är jobbigt. Fast på viktklubb står det att det ÄR jobbigt och obehagligt i början men sen vänjer man sig. Ja, kanske som att gå till tandläkaren?
Idag var jag så positiv att jag lyckades chocka två av mina kära medarbetare med min energi. Tänk så bra att man kan göra det! Och tänk så fantastsikt bra om det smittar av sig. Då mår alla mycket bättre och alla blir mycket piggare.
En sak till som förvånade mig... igår var jag ute i en och en halv timme och byggde snötunnlar i snödrivorna på skolgården. Jag grävde och grävde och vem låg där i snön och värmde ansiktet i tunneln sen? Jag! Jag höll nästan på att glömma bort att gå hem i tid. Så kan det gå.
Hoppas nu att någon annan insirerades av min energi och hoppas att jag fortfarande behåller den när jag trampar där uppe på övervåningen. Och jag hoppas att inte mina barn vaknar (för den låter lite det gör den).
Trevlig kväll!
Sedan mitt besök hos tandhygienisten har jag stundvis känt mig så fantastiskt peppad till att ta tag i saker.
Igår började jag på viktklubb.se via Aftonbladet. Det där med att räkna kalorier har aldrig varit min grej. Jag kan inte så mycket alls om kaloriintag - men jag lär mig! Jag har nog satt upp ett realistiskt mål och behöver inte svälta mig om dagarna. Faktum är att jag inte ens har kommit upp i den kalorinivå jag ska. Jag har ju som mål att försöka, för man ska ju det säger dom. Jag tycker inte att jag äter så hemskt mycket annorlunda egentligen. Det är just att jag inte äter så mycket sött bara. Eller bara! Det är en stor förlust för mig emellanåt. Jag är så hemskt godissugen. Choklad!!!! Och visst får jag äta choklad men ojojoj så många kalorier det är i det. Innan jag gick med i viktklubb måste jag har legat långt över vad som var ok alltså. En chokladkaka är inte alls nyttig (fast det visste jag ju innerst inne sedan innan).
Nu sitter jag här i köket. Jag har plockat undan lite grann (förutom allt krafs som alltid blir liggandes på ena diskbänken!) har tvätten kvar där uppe som jag inte orkade ta tag i igår och dessutom måste jag klä om för att trampa en stund på crosstrainern. Det är jobbigt! Att träna är jobbigt. Fast på viktklubb står det att det ÄR jobbigt och obehagligt i början men sen vänjer man sig. Ja, kanske som att gå till tandläkaren?
Idag var jag så positiv att jag lyckades chocka två av mina kära medarbetare med min energi. Tänk så bra att man kan göra det! Och tänk så fantastsikt bra om det smittar av sig. Då mår alla mycket bättre och alla blir mycket piggare.
En sak till som förvånade mig... igår var jag ute i en och en halv timme och byggde snötunnlar i snödrivorna på skolgården. Jag grävde och grävde och vem låg där i snön och värmde ansiktet i tunneln sen? Jag! Jag höll nästan på att glömma bort att gå hem i tid. Så kan det gå.
Hoppas nu att någon annan insirerades av min energi och hoppas att jag fortfarande behåller den när jag trampar där uppe på övervåningen. Och jag hoppas att inte mina barn vaknar (för den låter lite det gör den).
Trevlig kväll!
måndag 1 februari 2010
Pricka-av-lista
Efter en hektiskt helg finns det en del att få gjort (konstigt egentligen när det är dte enda man har gjort hela helgen - fått saker gjorda). Nåja, så är det coh så blir det.... förhoppningsvis.
- se till att potatisen inte kokar sönder så att jag sedan kan banka den hårt med potatisstöten. Idag blir det falukorv och potatismos till middag!
- Plocka ur diskmaskinen och sedan fylla den med disk.
- Bada barnen.
- Fylla i mina uppgifter på viktklubb.se. Det har varit rätt svårt idag att motstå godsaker men det är så bra att man har kollegor som är med och påminner att det är en stor synd för mig just nu att äta det (fast jag åt en pyttebit av en chokladbit...)
- Vika tvätt och förhoppningsvis lägga in en del av den.
- Laga Neos leksaksbil med superlimmet jag fick av honom i julklapp (så att jag skulle kunna laga alla hans småprylar som går sönder då och då).
Sen ska jag nog mest slappa - tills jag somnar.
- se till att potatisen inte kokar sönder så att jag sedan kan banka den hårt med potatisstöten. Idag blir det falukorv och potatismos till middag!
- Plocka ur diskmaskinen och sedan fylla den med disk.
- Bada barnen.
- Fylla i mina uppgifter på viktklubb.se. Det har varit rätt svårt idag att motstå godsaker men det är så bra att man har kollegor som är med och påminner att det är en stor synd för mig just nu att äta det (fast jag åt en pyttebit av en chokladbit...)
- Vika tvätt och förhoppningsvis lägga in en del av den.
- Laga Neos leksaksbil med superlimmet jag fick av honom i julklapp (så att jag skulle kunna laga alla hans småprylar som går sönder då och då).
Sen ska jag nog mest slappa - tills jag somnar.
söndag 31 januari 2010
Dygnet har för få timmar!
Här sitter jag - kvart i elva en söndagskväll. Egentligen är det inte helt konstigt för jag somnat sällan tidigt när jag måste. Numera är det mer tvärtom. Mycket att göra under veckorna och så upp i varv när andra normala heltidsarbetande småbarnsföräldrar går och lägger sig, så jag somnar sällan före tolv. Bara när det är helg! Då är jag så förbaskat trött minsann! I fredags somnade jag halv tio. Var jag pigg och alert på lördagen då jag fick sova ändå till halv nio? Nej!
Den här helgen har gått på tok för fort. Så är det ibland. Ibland har man mer inplanerat än andra gånger.
När barnen hade lagt sig (och sambon tillsammans med dom) åkt ejag till Maxi för att storhandla. Det är ju visserligen skönt att gå där och strosa då det nästan är helt folktomt, men inte lika roligt när man kommer hem därifrån klockan nio på kvällen. Men så är det. Man får ju försöka att förbereda så gott det går för att arbetsveckan ska fungera utan att man ska behöva jäkta till affären med två trötta barn efetr dagis och sen inse att middagen inte blir färdig förrän det är läggdags nästan. Nej, bättre att maten redan finns hemma och bara behöver tillagas. Bara tillagas. Bara...
Kruxet med storhandlandet den här gången var ju att jag ska börja med viktklubben imorgon. jag kan inte logga in på mina sidor där förrän imorgon och vet därför inte riktigt vad jag bör äta - eller inte äta. Jag fick helt enkelt gå efter sunt förnuft och inhandlade diverse nyttigheter.
Nu var jag på gång att gå upp och stryka en tunika till morgondagen och sonens pärlplatta som jag lovat att stryka i flera dagar nu, men glömt bort. Ja, då kommer lillan ner och tror att det är morgon. Samtidigt visar det sig att mitt braiga väcklarklockeprogram på mobilen gått ut så nu måste programmet köpas. Jag fick ju försöka mig på att göra en betalning till Tyskland men jag fattade nada. Nu får jag nog köpa en vanlig jävla väckarklocka istället!
Lillan skriker efter välling så jag får väl slänga ihop i en flaska innan jag göra det sista innan jag ger upp för den här kvällen. Jag skulle ju egentligen ha lagt in tvätt men det är ju en kväll imorgon också, och vadå? Det blir ju inte värre än att den rena tvätten bara blir en större, och större och större hög....
Sov gott!
Den här helgen har gått på tok för fort. Så är det ibland. Ibland har man mer inplanerat än andra gånger.
När barnen hade lagt sig (och sambon tillsammans med dom) åkt ejag till Maxi för att storhandla. Det är ju visserligen skönt att gå där och strosa då det nästan är helt folktomt, men inte lika roligt när man kommer hem därifrån klockan nio på kvällen. Men så är det. Man får ju försöka att förbereda så gott det går för att arbetsveckan ska fungera utan att man ska behöva jäkta till affären med två trötta barn efetr dagis och sen inse att middagen inte blir färdig förrän det är läggdags nästan. Nej, bättre att maten redan finns hemma och bara behöver tillagas. Bara tillagas. Bara...
Kruxet med storhandlandet den här gången var ju att jag ska börja med viktklubben imorgon. jag kan inte logga in på mina sidor där förrän imorgon och vet därför inte riktigt vad jag bör äta - eller inte äta. Jag fick helt enkelt gå efter sunt förnuft och inhandlade diverse nyttigheter.
Nu var jag på gång att gå upp och stryka en tunika till morgondagen och sonens pärlplatta som jag lovat att stryka i flera dagar nu, men glömt bort. Ja, då kommer lillan ner och tror att det är morgon. Samtidigt visar det sig att mitt braiga väcklarklockeprogram på mobilen gått ut så nu måste programmet köpas. Jag fick ju försöka mig på att göra en betalning till Tyskland men jag fattade nada. Nu får jag nog köpa en vanlig jävla väckarklocka istället!
Lillan skriker efter välling så jag får väl slänga ihop i en flaska innan jag göra det sista innan jag ger upp för den här kvällen. Jag skulle ju egentligen ha lagt in tvätt men det är ju en kväll imorgon också, och vadå? Det blir ju inte värre än att den rena tvätten bara blir en större, och större och större hög....
Sov gott!
torsdag 28 januari 2010
När det bara säger klick!
Idag tog jag en tur och letade efter ett par lampor att ha i mitt vardagsrum. Vi har ingen takbelysning där och fråga mig inte varför. Det finns helt enkelt inget uttag! Vi får därför ha annan belysning och tyvärr innebär det att det blir rätt dunkelt ljus därinne.
Då det var dags att sätta upp adventsstjärnorna insåg jag att alla mina fönsterlampor gått sönder. De var av glas och hade fått några smällar, så det bara rasade glas ur dem då jag flyttade på dem. Inga problem, tänkte jag. Bara att skaffa nya efter jul. Bara och bara....
Jag insåg då jag började leta efter nya fönsterlampor att jag visst är väldigt kräsen. Jag ville ha ljusa lamor, gärna med hög fot. Stilrena men ändå lite mysiga. Idag fick jag nog av mina stjärnor som fortfarande lyste i vardagsrummet. Jag var den sista på gatan som plockade bort stjärnorna!
Nåja, jag for då iväg och slog till med ett par kromade lampfötter av modell längre. Sen fick det bli vanliga trista, vita lampskärmar. Det fanns en lampskärm som var lite tunnare i tyget, lite silkesaktiga och en mer platt, rund modell. Jag köpte den med (för det var ju den sista och jag bara hörde hur den sa "Köp mig!". Jag behövde ju snygga till det lite i ett annat fönster också ju...
Ja, så väl hemma så började jag fixa och trixa. Lampskärmarna var av den modellen som man liksom sätter direkt på lampan. Som en klämma liksom. Jag hade inga runda lamor hemma och fick ta avlånga lågenergilampor. Det gick sådär.... Själva lampfötterna är fina men jag är inte helt nöjd med skärmarna. Inte de där två likadana. Den sista som jag hört "prata" med mig fick sitta på en lampfot i datarummet och blev jättefin! Och ljuset blir så där starkt som jag önskar att det kunde vara i varadgsrummet. Så nu får det helt enkelt bli turer till andra sidan stan med jämna mellanrum så att jag kan köpa ett par likadana skärmar att ha i vardagsrummet också.
Ja, ibland säger dte bara klick. Man bara fastar för något. Jag trånar varenda gång i den där affären då jag ser en stor vit lampskärm att ha över mitt köksbord. Det är lite samma stuk på den som den jag nu blev så nöjd med. Kanske att det skulle vara värt att lägga ut dom pengarna och sen kunna sitta vid köksbordte och vara kär i en lampa i all evighet...? Eller nej, det får nog vänta tills en annan gång. nu har jag ju iallafall fått undan julstjärnorna!
Då det var dags att sätta upp adventsstjärnorna insåg jag att alla mina fönsterlampor gått sönder. De var av glas och hade fått några smällar, så det bara rasade glas ur dem då jag flyttade på dem. Inga problem, tänkte jag. Bara att skaffa nya efter jul. Bara och bara....
Jag insåg då jag började leta efter nya fönsterlampor att jag visst är väldigt kräsen. Jag ville ha ljusa lamor, gärna med hög fot. Stilrena men ändå lite mysiga. Idag fick jag nog av mina stjärnor som fortfarande lyste i vardagsrummet. Jag var den sista på gatan som plockade bort stjärnorna!
Nåja, jag for då iväg och slog till med ett par kromade lampfötter av modell längre. Sen fick det bli vanliga trista, vita lampskärmar. Det fanns en lampskärm som var lite tunnare i tyget, lite silkesaktiga och en mer platt, rund modell. Jag köpte den med (för det var ju den sista och jag bara hörde hur den sa "Köp mig!". Jag behövde ju snygga till det lite i ett annat fönster också ju...
Ja, så väl hemma så började jag fixa och trixa. Lampskärmarna var av den modellen som man liksom sätter direkt på lampan. Som en klämma liksom. Jag hade inga runda lamor hemma och fick ta avlånga lågenergilampor. Det gick sådär.... Själva lampfötterna är fina men jag är inte helt nöjd med skärmarna. Inte de där två likadana. Den sista som jag hört "prata" med mig fick sitta på en lampfot i datarummet och blev jättefin! Och ljuset blir så där starkt som jag önskar att det kunde vara i varadgsrummet. Så nu får det helt enkelt bli turer till andra sidan stan med jämna mellanrum så att jag kan köpa ett par likadana skärmar att ha i vardagsrummet också.
Ja, ibland säger dte bara klick. Man bara fastar för något. Jag trånar varenda gång i den där affären då jag ser en stor vit lampskärm att ha över mitt köksbord. Det är lite samma stuk på den som den jag nu blev så nöjd med. Kanske att det skulle vara värt att lägga ut dom pengarna och sen kunna sitta vid köksbordte och vara kär i en lampa i all evighet...? Eller nej, det får nog vänta tills en annan gång. nu har jag ju iallafall fått undan julstjärnorna!
onsdag 27 januari 2010
Mitt underbara 2010?
Emellanåt tänker jag så mycket framåt. Och jag tänker ibland på hur duktig jag ska bli! Det finns så många saker jag vill ha tillräcklig motivation till att göra. Oftast känns det som att mina tankar om vad jag vill göra och uppnå bara stannar där - som just tankar.
Nu har jag iallafall tänkt att jag ska prova! Ta steget och faktiskt låta det bli mycket snack och MYCKET verkstad. Min ispirationskälla och uppvaknare var tandhydgienisten jag var hos tidigt i morse. Det var inte att hon sa något speciellt rakt ut men hon var så himla gullig och lättsam. Plötsligt fick hon allt att verka så lätt. Ja, till exempel så borstar jag ju tänderna VARJE dag - morgon och kväll. Periodvis är jag superduktig med allt var munskölj och tandtråd heter. Nu har jag kommit ifrån munsköljet men då vi pratade lite skämtsamt (och allvarligt) om det så insåg jag att jag är ju liksom på gång att vara duktig. Jag har ju massa bra saker hemma: Eltandborste, Flux (munskölj), tandtråd, mellanrumsborste.... Jag borde ju har väldens vitaste smajl...
Ja, Pernilla (tandhyienisten) fick mig på något sätt att inse att jag har ju förutsättningarna för att ha klockrena tänder (tandställning saknas men det blir ett senare projekt!). Hon fick mig också att få en gnutta motivation till att ta tag i fler saker som jag ofta tänker eller pratar om men som det inte händer så mycket mer med. Det handlar mest om att döda latmasken i mig och vänja mig vid något mer hälsosamt.
Ja, så nu har jag flera grejer att komma igång med. Egentligen ska man ju ta en sak åt gången men se, det har jag svårt för när jag får så många fantastiska planer....
Här är några av mina mål:
- Skölja med Flux morgon OCH kväll! (Listerine smakar ju godare men ger fula beläggningar på tänderna upplyste min tandhygienist mig om idag)
- Äta hälsosamt. Ja, nu ska jag faktiskt ge viktklubb.se en chans. (Kanske räcker det att bara skita i sötsaker och att röra mer på sig men grattis till ALLA ni som klarar av det utan piska och detaljerat schema)
- Läsa "Äntligen icke-rökare" och se vad den kan bidra med inför framtida mål
- Sola en gång i veckan för att iallafall känna mig lite fräschare
- Färga och få ögonbrynen plockade (kanske inte så himla viktigt mål men att vakna och slippa se ut som ett spöke ger lite extra energi)
Ja, nu är det väl bara att hålla tummarna?! ... och eftersom jag ska börja på måndag så måste jag ju äta upp mig lite tills dess. Jag svulstar därför med Rollo-kolor samtidigt som jag skriver. Men sån är jag ;-)
Nu har jag iallafall tänkt att jag ska prova! Ta steget och faktiskt låta det bli mycket snack och MYCKET verkstad. Min ispirationskälla och uppvaknare var tandhydgienisten jag var hos tidigt i morse. Det var inte att hon sa något speciellt rakt ut men hon var så himla gullig och lättsam. Plötsligt fick hon allt att verka så lätt. Ja, till exempel så borstar jag ju tänderna VARJE dag - morgon och kväll. Periodvis är jag superduktig med allt var munskölj och tandtråd heter. Nu har jag kommit ifrån munsköljet men då vi pratade lite skämtsamt (och allvarligt) om det så insåg jag att jag är ju liksom på gång att vara duktig. Jag har ju massa bra saker hemma: Eltandborste, Flux (munskölj), tandtråd, mellanrumsborste.... Jag borde ju har väldens vitaste smajl...
Ja, Pernilla (tandhyienisten) fick mig på något sätt att inse att jag har ju förutsättningarna för att ha klockrena tänder (tandställning saknas men det blir ett senare projekt!). Hon fick mig också att få en gnutta motivation till att ta tag i fler saker som jag ofta tänker eller pratar om men som det inte händer så mycket mer med. Det handlar mest om att döda latmasken i mig och vänja mig vid något mer hälsosamt.
Ja, så nu har jag flera grejer att komma igång med. Egentligen ska man ju ta en sak åt gången men se, det har jag svårt för när jag får så många fantastiska planer....
Här är några av mina mål:
- Skölja med Flux morgon OCH kväll! (Listerine smakar ju godare men ger fula beläggningar på tänderna upplyste min tandhygienist mig om idag)
- Äta hälsosamt. Ja, nu ska jag faktiskt ge viktklubb.se en chans. (Kanske räcker det att bara skita i sötsaker och att röra mer på sig men grattis till ALLA ni som klarar av det utan piska och detaljerat schema)
- Läsa "Äntligen icke-rökare" och se vad den kan bidra med inför framtida mål
- Sola en gång i veckan för att iallafall känna mig lite fräschare
- Färga och få ögonbrynen plockade (kanske inte så himla viktigt mål men att vakna och slippa se ut som ett spöke ger lite extra energi)
Ja, nu är det väl bara att hålla tummarna?! ... och eftersom jag ska börja på måndag så måste jag ju äta upp mig lite tills dess. Jag svulstar därför med Rollo-kolor samtidigt som jag skriver. Men sån är jag ;-)
tisdag 26 januari 2010
Många bollar i luften
Ibland är det kul när det händer grejer. Det är roligt när det händer något utöver dte vanliga - ja den där moroten som jag skrev så vackert om igår.
Jag har en morot, egentligen två faktiskt. Dessvärre är morötterna inte tillräckligt oranga för att ge mig den energi och den kick jag behöver för att orka just nu. behöver man en morot till då kanske? Hur många morötter skulle man behöva egentligen?
Just nu är det många bollar i luften. Det är inte att det händer saker som får mig att le stort och känna att livet är helt fantastikt ljuvligt. Nej, jag hinner faktiskt inte ens känna efter hur fantastiskt livet egentligen borde vara. Bollarna liksom kastas för snabbt.
På jobbet är det rätt körigt just nu. Utöver det vardagliga kaos som stundvis infinner sig i barngruppen är det så mycket att styra upp med på egen hand. Visst är det så att man blir starkare tillsammans. Till viss del är det väldigt mycket tillsammans. Vi måste ändra om i våra egna arbetsuppgifter väldigt mycket för att det ska fungera. En persons ändringar av schemat innebär att någon annan får ändra sitt schema för att styra upp. Mna vill ställa upp för varandra och man ställer upp för varandra - men hur länge? Tills någon går in i väggen? Jag vet inte. Jag käner just nu att det är tufft på jobbet. Det har nyss varit lov och jag förösker intala mig själv om att det är av den anledningen det är mer turbo. Kanske behövde ett jullov för att barnen skulle lada om sina batterier och köra på nu? Mitt lilla jullov räckte inte för att ladda batterierna. Jag känner det nu.
Kanske är det inte att jag är trött ? Är det min frustration som gör mig trött? Känslan av att bara stå och stampa? Känslan av att bara lösa allt provisoriskt? Känslan av att bara glömmas bort av en person som borde veta bättre? Vem tror att jag eller någon annan alls av min härliga kollegor är en robot? Hade vi inte trivts så bra ihop hade det verkligen varit superjobbigt. Tillsammans kanske vi är som en stor robot?
Antagligen är det mest min frustation som gör mig trött. Jag vill ge mitt yttersta och det gör jag. Jag vill göra mitt yttersta under de bästa förutsättningarna - det gör jag nog inte just nu. Det gör mig så frustrerad! Ställer jag för höga krav på mig själv? Kanske.... helhjärtat är mitt ledord.
Nej, jag får kanske ta och skaffa mig en till morot som gör att de andra morötterna får mer färg och som får mig att le lite mer. Glömma bort allt allvar en liten stund.
Jag har en morot, egentligen två faktiskt. Dessvärre är morötterna inte tillräckligt oranga för att ge mig den energi och den kick jag behöver för att orka just nu. behöver man en morot till då kanske? Hur många morötter skulle man behöva egentligen?
Just nu är det många bollar i luften. Det är inte att det händer saker som får mig att le stort och känna att livet är helt fantastikt ljuvligt. Nej, jag hinner faktiskt inte ens känna efter hur fantastiskt livet egentligen borde vara. Bollarna liksom kastas för snabbt.
På jobbet är det rätt körigt just nu. Utöver det vardagliga kaos som stundvis infinner sig i barngruppen är det så mycket att styra upp med på egen hand. Visst är det så att man blir starkare tillsammans. Till viss del är det väldigt mycket tillsammans. Vi måste ändra om i våra egna arbetsuppgifter väldigt mycket för att det ska fungera. En persons ändringar av schemat innebär att någon annan får ändra sitt schema för att styra upp. Mna vill ställa upp för varandra och man ställer upp för varandra - men hur länge? Tills någon går in i väggen? Jag vet inte. Jag käner just nu att det är tufft på jobbet. Det har nyss varit lov och jag förösker intala mig själv om att det är av den anledningen det är mer turbo. Kanske behövde ett jullov för att barnen skulle lada om sina batterier och köra på nu? Mitt lilla jullov räckte inte för att ladda batterierna. Jag känner det nu.
Kanske är det inte att jag är trött ? Är det min frustration som gör mig trött? Känslan av att bara stå och stampa? Känslan av att bara lösa allt provisoriskt? Känslan av att bara glömmas bort av en person som borde veta bättre? Vem tror att jag eller någon annan alls av min härliga kollegor är en robot? Hade vi inte trivts så bra ihop hade det verkligen varit superjobbigt. Tillsammans kanske vi är som en stor robot?
Antagligen är det mest min frustation som gör mig trött. Jag vill ge mitt yttersta och det gör jag. Jag vill göra mitt yttersta under de bästa förutsättningarna - det gör jag nog inte just nu. Det gör mig så frustrerad! Ställer jag för höga krav på mig själv? Kanske.... helhjärtat är mitt ledord.
Nej, jag får kanske ta och skaffa mig en till morot som gör att de andra morötterna får mer färg och som får mig att le lite mer. Glömma bort allt allvar en liten stund.
måndag 25 januari 2010
En morot
En morot är en grönsak - orange och ibland lite brun.
En morot är också något trevligt som faktiskt kommer ske.
En morot för en framåt och ger extra energi.
Moroten får MIG att längta efter det som kommer bli.
En dikt av mig om morötter i vintermörkret!
En morot är också något trevligt som faktiskt kommer ske.
En morot för en framåt och ger extra energi.
Moroten får MIG att längta efter det som kommer bli.
En dikt av mig om morötter i vintermörkret!
onsdag 20 januari 2010
Min mobiltelefon
I somras dog min mobiltelefon. Jag hade haft den i ett år och med en bindningstid på två år hade jag såldeles behov av luren i ett helt år till. Garanti i all ära, men efter att jag lämnat in den fick jag besked om att att den var fuktskadad och jag fick ingen ny telefon.... SIM-kortet var ju helt iallafall men helt tomt på kontakter eftersom jag hade sparat ALLA i min kontaktlista i telefonen. Surt sa räven...
Nåja, så kan det gå när man är dum och låter ens ettåring leka med mobiltelefonen.
Jag fick låna sambon jättegamla mobiltelefon som det snyggt stod "Vodafone" på, så ni kan ju tänka er att den hade några år på nacken. Efter en månad fick jag nog. Den fungerade som den själv ville och
jag ville inte köpa en dyr telefon förrän abonnemanget upphört. Jag köpte en billig skittelefon för ett par hundra på Media Markt. Den kunde man då inte ta kort med och jag fick ofta sms som inte gick att öppna. Ja, mms var det nog. Min skittelefon hade jag i nästan ett halvår innan jag gick in till Telenorbutiken i stan. Där föll jag pladask för säljarens knep till att få sålt en flaschig mobiltelefon. Jag åkte glatt hem med en ny telefon i den fina påsen. Väl hemma var alla saker urplockade. Ingen laddare, ingen extra pekpinne och annat som saknades. Det blev en tur till stan omedelbart där det blev åtgärdat.
Nya telefonen? En HTC Diamond Touch. HTC? Inte något märke jag hade hört talas om innan. Nu ägde jag en själv. En touch-telefon. Med en pekpinne. Jag höll på att bli galen då jag provade att skriva ett sms. Jag blev ännu mer galen då jag försökte mig på bluetoothen. Och varför kunde jag inte lägga in en låt och välja just den som ringsignal?! Nej, det var på tok för hippt för mig. Kanske skitluren jag hade innan var den ultimata?
Några dagar senare lärde jag mig lite mer. Sms funkade, mms funkade och andra basala tjänster. Mitt Stora nya i-landsprobem är alarmet. Det finns tre olika alarm. Rätt trevliga ljud att välja. MEN det saknas en snooze (stavas det så?) - funktion. Jag är så kass på att hoppa upp ur sängen då klockan ringer på morognen. Jag MÅSTE få ligga i tio minuter till.... Sen jag skaffade telefonen har jag sovit för länge nästan varje dag. Stackars mig och mina barn som måste stressa mer än vanligt varje morgon.
Igår kväll fick jag nog. Jag tog fram instruktions-cd:n som medföljde och letade igenom all fakta för att hitta snoozefunktionen. För visst borde väl ALLA hippa telefoner ha en sån funktion? Till och med min skitlur hade ju det! Jag hittade ingen information alls om det. Bara om hur man ställer ett alarm och det visste jag ju redan. Skittelefon! Istället fick jag lära mig en anna funktion och dte var kalendern. Vad fantastiskt bra! En extra hjärna liksom. Nu kunde jag ju programmera in att jag skulle komma ihåg att hämta ut biljetterna till Tobbe Trollkarl och dessutom skriva in bokningsnumret. Slut på smålappar med viktiga nummer på som bara försvinner. Hallelulja!
Ikväll har jag googlat och fått veta att man kan ladda ner något program med en annan alarm-funktion. Nedladdat och klart. Nu ska jag bara försöka mig på att lägga in programmet och få det att fungera. Jag får nog vänta med det tills imrogon då sambon kommer hem. I värsta fall kan jag ju ställa hans telefon på ringning till fredag morgon...
Klart slut!
Nåja, så kan det gå när man är dum och låter ens ettåring leka med mobiltelefonen.
Jag fick låna sambon jättegamla mobiltelefon som det snyggt stod "Vodafone" på, så ni kan ju tänka er att den hade några år på nacken. Efter en månad fick jag nog. Den fungerade som den själv ville och
jag ville inte köpa en dyr telefon förrän abonnemanget upphört. Jag köpte en billig skittelefon för ett par hundra på Media Markt. Den kunde man då inte ta kort med och jag fick ofta sms som inte gick att öppna. Ja, mms var det nog. Min skittelefon hade jag i nästan ett halvår innan jag gick in till Telenorbutiken i stan. Där föll jag pladask för säljarens knep till att få sålt en flaschig mobiltelefon. Jag åkte glatt hem med en ny telefon i den fina påsen. Väl hemma var alla saker urplockade. Ingen laddare, ingen extra pekpinne och annat som saknades. Det blev en tur till stan omedelbart där det blev åtgärdat.
Nya telefonen? En HTC Diamond Touch. HTC? Inte något märke jag hade hört talas om innan. Nu ägde jag en själv. En touch-telefon. Med en pekpinne. Jag höll på att bli galen då jag provade att skriva ett sms. Jag blev ännu mer galen då jag försökte mig på bluetoothen. Och varför kunde jag inte lägga in en låt och välja just den som ringsignal?! Nej, det var på tok för hippt för mig. Kanske skitluren jag hade innan var den ultimata?
Några dagar senare lärde jag mig lite mer. Sms funkade, mms funkade och andra basala tjänster. Mitt Stora nya i-landsprobem är alarmet. Det finns tre olika alarm. Rätt trevliga ljud att välja. MEN det saknas en snooze (stavas det så?) - funktion. Jag är så kass på att hoppa upp ur sängen då klockan ringer på morognen. Jag MÅSTE få ligga i tio minuter till.... Sen jag skaffade telefonen har jag sovit för länge nästan varje dag. Stackars mig och mina barn som måste stressa mer än vanligt varje morgon.
Igår kväll fick jag nog. Jag tog fram instruktions-cd:n som medföljde och letade igenom all fakta för att hitta snoozefunktionen. För visst borde väl ALLA hippa telefoner ha en sån funktion? Till och med min skitlur hade ju det! Jag hittade ingen information alls om det. Bara om hur man ställer ett alarm och det visste jag ju redan. Skittelefon! Istället fick jag lära mig en anna funktion och dte var kalendern. Vad fantastiskt bra! En extra hjärna liksom. Nu kunde jag ju programmera in att jag skulle komma ihåg att hämta ut biljetterna till Tobbe Trollkarl och dessutom skriva in bokningsnumret. Slut på smålappar med viktiga nummer på som bara försvinner. Hallelulja!
Ikväll har jag googlat och fått veta att man kan ladda ner något program med en annan alarm-funktion. Nedladdat och klart. Nu ska jag bara försöka mig på att lägga in programmet och få det att fungera. Jag får nog vänta med det tills imrogon då sambon kommer hem. I värsta fall kan jag ju ställa hans telefon på ringning till fredag morgon...
Klart slut!
tisdag 19 januari 2010
Vårkänslor i januari
Idag försov vi oss. Därmed löste sig mitt i-landsproblem. Jag hann ju faktiskt inte ens brygga något kaffe. Det var bara att hasta iväg och jag kom i tid till jobbet.
Väl på jobbet var det en helt okej dag. Vi hann med mycket och barnen var lite lugnare än igår. Måndagar är ofta rätt stökiga så tisdagar är mer välkomna.
Idag har det varit nollgradigt ute. Det innebär blöta kläder då barnen har varit ute på rast, men ett torkskåp löser det mesta beträffande det. Nu är det ju roligare att vara ute. Det är kramsnö och man kan åka snabbt på stjärtlapparna. Tokigt egentligen - för en vecka sen var det nästan tjugo minusgrader!
För en gångs skull kunde jag gå liiiite tidigare från jobbet. Då det står fyra på schemat kommer jag sällan därifrån förrän kvart över. Det är alltid något extra som behöver göras. Idag flöt allt bara på och jag kom iväg en kvart tidigare istället. På väg till bilen hörde jag fågelkvitter! Ja, det fick mig att bli så lycklig. Att dessutom ha slutat liite tidigare då det fortfarande var ljust ute gjorde det ännu bättre. Jag fick lite vårkänslor och även fast jag vet att det är ett bra tag tills våren är här, så gjorde det mig lite piggare. Härligt!
Väl på jobbet var det en helt okej dag. Vi hann med mycket och barnen var lite lugnare än igår. Måndagar är ofta rätt stökiga så tisdagar är mer välkomna.
Idag har det varit nollgradigt ute. Det innebär blöta kläder då barnen har varit ute på rast, men ett torkskåp löser det mesta beträffande det. Nu är det ju roligare att vara ute. Det är kramsnö och man kan åka snabbt på stjärtlapparna. Tokigt egentligen - för en vecka sen var det nästan tjugo minusgrader!
För en gångs skull kunde jag gå liiiite tidigare från jobbet. Då det står fyra på schemat kommer jag sällan därifrån förrän kvart över. Det är alltid något extra som behöver göras. Idag flöt allt bara på och jag kom iväg en kvart tidigare istället. På väg till bilen hörde jag fågelkvitter! Ja, det fick mig att bli så lycklig. Att dessutom ha slutat liite tidigare då det fortfarande var ljust ute gjorde det ännu bättre. Jag fick lite vårkänslor och även fast jag vet att det är ett bra tag tills våren är här, så gjorde det mig lite piggare. Härligt!
måndag 18 januari 2010
Så det kan bli...
Nu ska ni få höra ett av mina i-landsproblem.
Igår kväll insåg jag att det var nästintill tomt i kaffeburken. Bara lite pulver kvar på botten och jag var så rädd att det skulle vara för lite för att brygga sig en kopp till morgonen. En kopp kaffe MÅSTE man ju ha innan jobbet! Hur kunde jag ha glömt att köpt nytt kaffe?!
Imorse räckte pulvret iallafall. Jag tog en snabb slät kopp innan jag stressade iväg med barnen till dagis och mig själv till jobbet. Halv åtta en måndag känns tidigt - men det finns ju de som börjar ännu tidigare så man ska kanske inte klaga?
Idag har det verkligen varit full fart på jobbet. Det har liksom gått i ett. Efter dagens slut fick jag hasta till dagis och hämta lillan. Sonen följde med en kompis hem idag. Jag och lillan åkte hem, Jag vet inte vem av oss som var tröttast. Jag kastade ihop lite pannkakssmet och ställde mig vi spisen. DÅ slog det mig att jag ju inte hade druckit något kaffe alls sen imorse! Den koppen jag tog på jobbet innehöll varm choklad, för det var jag sugen på då (sockerberoendet vann...). Ja och till min förskräckelse insåg jag än en gång att det var tomt i min kaffeburk!!! Nackdel med att ha en sambo som jobbar borta under veckorna är bland annat att man inte bara hur som helst kan hasta iväg till affären. Eira var på tok för trött för att bege sig ut och pannkakorna gräddades....
Nu sitter jag här utan kaffe. INGET kaffe imorgon bitti. Jobbigt värre. Men så kan det vara.
Igår kväll insåg jag att det var nästintill tomt i kaffeburken. Bara lite pulver kvar på botten och jag var så rädd att det skulle vara för lite för att brygga sig en kopp till morgonen. En kopp kaffe MÅSTE man ju ha innan jobbet! Hur kunde jag ha glömt att köpt nytt kaffe?!
Imorse räckte pulvret iallafall. Jag tog en snabb slät kopp innan jag stressade iväg med barnen till dagis och mig själv till jobbet. Halv åtta en måndag känns tidigt - men det finns ju de som börjar ännu tidigare så man ska kanske inte klaga?
Idag har det verkligen varit full fart på jobbet. Det har liksom gått i ett. Efter dagens slut fick jag hasta till dagis och hämta lillan. Sonen följde med en kompis hem idag. Jag och lillan åkte hem, Jag vet inte vem av oss som var tröttast. Jag kastade ihop lite pannkakssmet och ställde mig vi spisen. DÅ slog det mig att jag ju inte hade druckit något kaffe alls sen imorse! Den koppen jag tog på jobbet innehöll varm choklad, för det var jag sugen på då (sockerberoendet vann...). Ja och till min förskräckelse insåg jag än en gång att det var tomt i min kaffeburk!!! Nackdel med att ha en sambo som jobbar borta under veckorna är bland annat att man inte bara hur som helst kan hasta iväg till affären. Eira var på tok för trött för att bege sig ut och pannkakorna gräddades....
Nu sitter jag här utan kaffe. INGET kaffe imorgon bitti. Jobbigt värre. Men så kan det vara.
söndag 17 januari 2010
Nytt år med nya möjligheter
Jaha, då var man inne i bloggträsket igen. För några år sen sa jag åt mig själv att aldrig mer ha en blogg. Det var när alla var så nyfikna över allas liv och det bara kändes fel att vem som helst kunde läsa mina tankar. Kankse kunde man välja bort att alla kunde läsa, men samtidigt ville jag ju att någon alls skulle ta del av det jag bemödade mig att skriva ner.
Nu har jag hur som helst skapat en ny blogg och inser hur mycket som har utvecklats. Nu finns det ju massa fler finesser. Kanske finns det också ännu mer jag vill skriva om? Jag vet inte.
Jag antar att min blogg kommer att visa en del av mig och min vardag. Den kommer att beskriva mina känslor och säkert också många av de värderingar jag har men som jag kanske inte alltid reflekterar över. Ibland kommer jag nog att skriva av mig och säkert får du som läser, lära dig att läsa mellan raderna för att ens förstå något. Jag ska iallafall försöka att vara tydlig och enkel. Fast ibland går det inte. Ibland vill jag bara skriva för att det känns lite bättre efteråt. Ibland önskar jag kanske inte att alla läse i min blogg och andra gånger blir jag jätteglad över att folk kommenterar i den.
Här i mitt första inlägg tänkte jag berätta om en vision jag fick idag. Jag är full av visioner och vill så gärna göra verklighet av dem så fort det går. Idag fick jag möjlighet till det.
En vanlig tråkig söndag. För en gångs skull rätt skönt ute men gick jag ut? Nej! Jag fick en fantastiskt bra idé och hann inte gå utanför dörren innan det var mörkt ute. Så här var det...
Vårt julgran stod fortfarande pyntad och fin i vardagsrummet. Jag har inte hunnit städa bort julen helt och hållet och bestämde mig därför för att göra det idag. Jag plockade bort allt från granen och insg att där granen nu stod hade vår liggfåtölj stått innan. Liggfåtöljen stod nu på vinden och där hade jag då planerat att ha en myshörna med lite fåtölj, tidningar och sånt där. Nu kom jag istället på den briljanta idén att ta ner liggfåtöljen igen och istället möblera om i vardagrummet. Vårt varadgsrum är svårmöblerat men jag ville prova ändå. På vinden skulle det istället bli ett legorum åt min lille son på snart fem år. Stackarn får ju inte ha sina byggen ifred från syrran på två år och ett eget rum till det vore ju ypperligt!
Jag bad Daniel (min älskade sambo) att hjälpa till att möblera om lite och ta bort en del från vinden. Sen gjorde jag resten. Jg var så inne i det hag gjorde. Svetten rann och energin flödade. Legorummet blev jättemysigt! Vardagrummet.... blev inte alls som jag hade tänkt mig det... Visst blev det mycket mer yta, men trångt just där soffan står nu. När jag insåg hur illa det såg ut tröttnade jag och energin bara försvann. Så nu får jag vänja mig vid att det ser ut som det gör. Kanske att den stora ytan och min ommöblering innebar kan ge mig lite mer motivation till att börja träna lite yoga eller pilates? Ursäkten till varför jag inte gjort det innan har ju varit för att jag inte har fått plats....
Nej, det var nog allt för nu!
Nu har jag hur som helst skapat en ny blogg och inser hur mycket som har utvecklats. Nu finns det ju massa fler finesser. Kanske finns det också ännu mer jag vill skriva om? Jag vet inte.
Jag antar att min blogg kommer att visa en del av mig och min vardag. Den kommer att beskriva mina känslor och säkert också många av de värderingar jag har men som jag kanske inte alltid reflekterar över. Ibland kommer jag nog att skriva av mig och säkert får du som läser, lära dig att läsa mellan raderna för att ens förstå något. Jag ska iallafall försöka att vara tydlig och enkel. Fast ibland går det inte. Ibland vill jag bara skriva för att det känns lite bättre efteråt. Ibland önskar jag kanske inte att alla läse i min blogg och andra gånger blir jag jätteglad över att folk kommenterar i den.
Här i mitt första inlägg tänkte jag berätta om en vision jag fick idag. Jag är full av visioner och vill så gärna göra verklighet av dem så fort det går. Idag fick jag möjlighet till det.
En vanlig tråkig söndag. För en gångs skull rätt skönt ute men gick jag ut? Nej! Jag fick en fantastiskt bra idé och hann inte gå utanför dörren innan det var mörkt ute. Så här var det...
Vårt julgran stod fortfarande pyntad och fin i vardagsrummet. Jag har inte hunnit städa bort julen helt och hållet och bestämde mig därför för att göra det idag. Jag plockade bort allt från granen och insg att där granen nu stod hade vår liggfåtölj stått innan. Liggfåtöljen stod nu på vinden och där hade jag då planerat att ha en myshörna med lite fåtölj, tidningar och sånt där. Nu kom jag istället på den briljanta idén att ta ner liggfåtöljen igen och istället möblera om i vardagrummet. Vårt varadgsrum är svårmöblerat men jag ville prova ändå. På vinden skulle det istället bli ett legorum åt min lille son på snart fem år. Stackarn får ju inte ha sina byggen ifred från syrran på två år och ett eget rum till det vore ju ypperligt!
Jag bad Daniel (min älskade sambo) att hjälpa till att möblera om lite och ta bort en del från vinden. Sen gjorde jag resten. Jg var så inne i det hag gjorde. Svetten rann och energin flödade. Legorummet blev jättemysigt! Vardagrummet.... blev inte alls som jag hade tänkt mig det... Visst blev det mycket mer yta, men trångt just där soffan står nu. När jag insåg hur illa det såg ut tröttnade jag och energin bara försvann. Så nu får jag vänja mig vid att det ser ut som det gör. Kanske att den stora ytan och min ommöblering innebar kan ge mig lite mer motivation till att börja träna lite yoga eller pilates? Ursäkten till varför jag inte gjort det innan har ju varit för att jag inte har fått plats....
Nej, det var nog allt för nu!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
