Här sitter jag - kvart i elva en söndagskväll. Egentligen är det inte helt konstigt för jag somnat sällan tidigt när jag måste. Numera är det mer tvärtom. Mycket att göra under veckorna och så upp i varv när andra normala heltidsarbetande småbarnsföräldrar går och lägger sig, så jag somnar sällan före tolv. Bara när det är helg! Då är jag så förbaskat trött minsann! I fredags somnade jag halv tio. Var jag pigg och alert på lördagen då jag fick sova ändå till halv nio? Nej!
Den här helgen har gått på tok för fort. Så är det ibland. Ibland har man mer inplanerat än andra gånger.
När barnen hade lagt sig (och sambon tillsammans med dom) åkt ejag till Maxi för att storhandla. Det är ju visserligen skönt att gå där och strosa då det nästan är helt folktomt, men inte lika roligt när man kommer hem därifrån klockan nio på kvällen. Men så är det. Man får ju försöka att förbereda så gott det går för att arbetsveckan ska fungera utan att man ska behöva jäkta till affären med två trötta barn efetr dagis och sen inse att middagen inte blir färdig förrän det är läggdags nästan. Nej, bättre att maten redan finns hemma och bara behöver tillagas. Bara tillagas. Bara...
Kruxet med storhandlandet den här gången var ju att jag ska börja med viktklubben imorgon. jag kan inte logga in på mina sidor där förrän imorgon och vet därför inte riktigt vad jag bör äta - eller inte äta. Jag fick helt enkelt gå efter sunt förnuft och inhandlade diverse nyttigheter.
Nu var jag på gång att gå upp och stryka en tunika till morgondagen och sonens pärlplatta som jag lovat att stryka i flera dagar nu, men glömt bort. Ja, då kommer lillan ner och tror att det är morgon. Samtidigt visar det sig att mitt braiga väcklarklockeprogram på mobilen gått ut så nu måste programmet köpas. Jag fick ju försöka mig på att göra en betalning till Tyskland men jag fattade nada. Nu får jag nog köpa en vanlig jävla väckarklocka istället!
Lillan skriker efter välling så jag får väl slänga ihop i en flaska innan jag göra det sista innan jag ger upp för den här kvällen. Jag skulle ju egentligen ha lagt in tvätt men det är ju en kväll imorgon också, och vadå? Det blir ju inte värre än att den rena tvätten bara blir en större, och större och större hög....
Sov gott!
söndag 31 januari 2010
torsdag 28 januari 2010
När det bara säger klick!
Idag tog jag en tur och letade efter ett par lampor att ha i mitt vardagsrum. Vi har ingen takbelysning där och fråga mig inte varför. Det finns helt enkelt inget uttag! Vi får därför ha annan belysning och tyvärr innebär det att det blir rätt dunkelt ljus därinne.
Då det var dags att sätta upp adventsstjärnorna insåg jag att alla mina fönsterlampor gått sönder. De var av glas och hade fått några smällar, så det bara rasade glas ur dem då jag flyttade på dem. Inga problem, tänkte jag. Bara att skaffa nya efter jul. Bara och bara....
Jag insåg då jag började leta efter nya fönsterlampor att jag visst är väldigt kräsen. Jag ville ha ljusa lamor, gärna med hög fot. Stilrena men ändå lite mysiga. Idag fick jag nog av mina stjärnor som fortfarande lyste i vardagsrummet. Jag var den sista på gatan som plockade bort stjärnorna!
Nåja, jag for då iväg och slog till med ett par kromade lampfötter av modell längre. Sen fick det bli vanliga trista, vita lampskärmar. Det fanns en lampskärm som var lite tunnare i tyget, lite silkesaktiga och en mer platt, rund modell. Jag köpte den med (för det var ju den sista och jag bara hörde hur den sa "Köp mig!". Jag behövde ju snygga till det lite i ett annat fönster också ju...
Ja, så väl hemma så började jag fixa och trixa. Lampskärmarna var av den modellen som man liksom sätter direkt på lampan. Som en klämma liksom. Jag hade inga runda lamor hemma och fick ta avlånga lågenergilampor. Det gick sådär.... Själva lampfötterna är fina men jag är inte helt nöjd med skärmarna. Inte de där två likadana. Den sista som jag hört "prata" med mig fick sitta på en lampfot i datarummet och blev jättefin! Och ljuset blir så där starkt som jag önskar att det kunde vara i varadgsrummet. Så nu får det helt enkelt bli turer till andra sidan stan med jämna mellanrum så att jag kan köpa ett par likadana skärmar att ha i vardagsrummet också.
Ja, ibland säger dte bara klick. Man bara fastar för något. Jag trånar varenda gång i den där affären då jag ser en stor vit lampskärm att ha över mitt köksbord. Det är lite samma stuk på den som den jag nu blev så nöjd med. Kanske att det skulle vara värt att lägga ut dom pengarna och sen kunna sitta vid köksbordte och vara kär i en lampa i all evighet...? Eller nej, det får nog vänta tills en annan gång. nu har jag ju iallafall fått undan julstjärnorna!
Då det var dags att sätta upp adventsstjärnorna insåg jag att alla mina fönsterlampor gått sönder. De var av glas och hade fått några smällar, så det bara rasade glas ur dem då jag flyttade på dem. Inga problem, tänkte jag. Bara att skaffa nya efter jul. Bara och bara....
Jag insåg då jag började leta efter nya fönsterlampor att jag visst är väldigt kräsen. Jag ville ha ljusa lamor, gärna med hög fot. Stilrena men ändå lite mysiga. Idag fick jag nog av mina stjärnor som fortfarande lyste i vardagsrummet. Jag var den sista på gatan som plockade bort stjärnorna!
Nåja, jag for då iväg och slog till med ett par kromade lampfötter av modell längre. Sen fick det bli vanliga trista, vita lampskärmar. Det fanns en lampskärm som var lite tunnare i tyget, lite silkesaktiga och en mer platt, rund modell. Jag köpte den med (för det var ju den sista och jag bara hörde hur den sa "Köp mig!". Jag behövde ju snygga till det lite i ett annat fönster också ju...
Ja, så väl hemma så började jag fixa och trixa. Lampskärmarna var av den modellen som man liksom sätter direkt på lampan. Som en klämma liksom. Jag hade inga runda lamor hemma och fick ta avlånga lågenergilampor. Det gick sådär.... Själva lampfötterna är fina men jag är inte helt nöjd med skärmarna. Inte de där två likadana. Den sista som jag hört "prata" med mig fick sitta på en lampfot i datarummet och blev jättefin! Och ljuset blir så där starkt som jag önskar att det kunde vara i varadgsrummet. Så nu får det helt enkelt bli turer till andra sidan stan med jämna mellanrum så att jag kan köpa ett par likadana skärmar att ha i vardagsrummet också.
Ja, ibland säger dte bara klick. Man bara fastar för något. Jag trånar varenda gång i den där affären då jag ser en stor vit lampskärm att ha över mitt köksbord. Det är lite samma stuk på den som den jag nu blev så nöjd med. Kanske att det skulle vara värt att lägga ut dom pengarna och sen kunna sitta vid köksbordte och vara kär i en lampa i all evighet...? Eller nej, det får nog vänta tills en annan gång. nu har jag ju iallafall fått undan julstjärnorna!
onsdag 27 januari 2010
Mitt underbara 2010?
Emellanåt tänker jag så mycket framåt. Och jag tänker ibland på hur duktig jag ska bli! Det finns så många saker jag vill ha tillräcklig motivation till att göra. Oftast känns det som att mina tankar om vad jag vill göra och uppnå bara stannar där - som just tankar.
Nu har jag iallafall tänkt att jag ska prova! Ta steget och faktiskt låta det bli mycket snack och MYCKET verkstad. Min ispirationskälla och uppvaknare var tandhydgienisten jag var hos tidigt i morse. Det var inte att hon sa något speciellt rakt ut men hon var så himla gullig och lättsam. Plötsligt fick hon allt att verka så lätt. Ja, till exempel så borstar jag ju tänderna VARJE dag - morgon och kväll. Periodvis är jag superduktig med allt var munskölj och tandtråd heter. Nu har jag kommit ifrån munsköljet men då vi pratade lite skämtsamt (och allvarligt) om det så insåg jag att jag är ju liksom på gång att vara duktig. Jag har ju massa bra saker hemma: Eltandborste, Flux (munskölj), tandtråd, mellanrumsborste.... Jag borde ju har väldens vitaste smajl...
Ja, Pernilla (tandhyienisten) fick mig på något sätt att inse att jag har ju förutsättningarna för att ha klockrena tänder (tandställning saknas men det blir ett senare projekt!). Hon fick mig också att få en gnutta motivation till att ta tag i fler saker som jag ofta tänker eller pratar om men som det inte händer så mycket mer med. Det handlar mest om att döda latmasken i mig och vänja mig vid något mer hälsosamt.
Ja, så nu har jag flera grejer att komma igång med. Egentligen ska man ju ta en sak åt gången men se, det har jag svårt för när jag får så många fantastiska planer....
Här är några av mina mål:
- Skölja med Flux morgon OCH kväll! (Listerine smakar ju godare men ger fula beläggningar på tänderna upplyste min tandhygienist mig om idag)
- Äta hälsosamt. Ja, nu ska jag faktiskt ge viktklubb.se en chans. (Kanske räcker det att bara skita i sötsaker och att röra mer på sig men grattis till ALLA ni som klarar av det utan piska och detaljerat schema)
- Läsa "Äntligen icke-rökare" och se vad den kan bidra med inför framtida mål
- Sola en gång i veckan för att iallafall känna mig lite fräschare
- Färga och få ögonbrynen plockade (kanske inte så himla viktigt mål men att vakna och slippa se ut som ett spöke ger lite extra energi)
Ja, nu är det väl bara att hålla tummarna?! ... och eftersom jag ska börja på måndag så måste jag ju äta upp mig lite tills dess. Jag svulstar därför med Rollo-kolor samtidigt som jag skriver. Men sån är jag ;-)
Nu har jag iallafall tänkt att jag ska prova! Ta steget och faktiskt låta det bli mycket snack och MYCKET verkstad. Min ispirationskälla och uppvaknare var tandhydgienisten jag var hos tidigt i morse. Det var inte att hon sa något speciellt rakt ut men hon var så himla gullig och lättsam. Plötsligt fick hon allt att verka så lätt. Ja, till exempel så borstar jag ju tänderna VARJE dag - morgon och kväll. Periodvis är jag superduktig med allt var munskölj och tandtråd heter. Nu har jag kommit ifrån munsköljet men då vi pratade lite skämtsamt (och allvarligt) om det så insåg jag att jag är ju liksom på gång att vara duktig. Jag har ju massa bra saker hemma: Eltandborste, Flux (munskölj), tandtråd, mellanrumsborste.... Jag borde ju har väldens vitaste smajl...
Ja, Pernilla (tandhyienisten) fick mig på något sätt att inse att jag har ju förutsättningarna för att ha klockrena tänder (tandställning saknas men det blir ett senare projekt!). Hon fick mig också att få en gnutta motivation till att ta tag i fler saker som jag ofta tänker eller pratar om men som det inte händer så mycket mer med. Det handlar mest om att döda latmasken i mig och vänja mig vid något mer hälsosamt.
Ja, så nu har jag flera grejer att komma igång med. Egentligen ska man ju ta en sak åt gången men se, det har jag svårt för när jag får så många fantastiska planer....
Här är några av mina mål:
- Skölja med Flux morgon OCH kväll! (Listerine smakar ju godare men ger fula beläggningar på tänderna upplyste min tandhygienist mig om idag)
- Äta hälsosamt. Ja, nu ska jag faktiskt ge viktklubb.se en chans. (Kanske räcker det att bara skita i sötsaker och att röra mer på sig men grattis till ALLA ni som klarar av det utan piska och detaljerat schema)
- Läsa "Äntligen icke-rökare" och se vad den kan bidra med inför framtida mål
- Sola en gång i veckan för att iallafall känna mig lite fräschare
- Färga och få ögonbrynen plockade (kanske inte så himla viktigt mål men att vakna och slippa se ut som ett spöke ger lite extra energi)
Ja, nu är det väl bara att hålla tummarna?! ... och eftersom jag ska börja på måndag så måste jag ju äta upp mig lite tills dess. Jag svulstar därför med Rollo-kolor samtidigt som jag skriver. Men sån är jag ;-)
tisdag 26 januari 2010
Många bollar i luften
Ibland är det kul när det händer grejer. Det är roligt när det händer något utöver dte vanliga - ja den där moroten som jag skrev så vackert om igår.
Jag har en morot, egentligen två faktiskt. Dessvärre är morötterna inte tillräckligt oranga för att ge mig den energi och den kick jag behöver för att orka just nu. behöver man en morot till då kanske? Hur många morötter skulle man behöva egentligen?
Just nu är det många bollar i luften. Det är inte att det händer saker som får mig att le stort och känna att livet är helt fantastikt ljuvligt. Nej, jag hinner faktiskt inte ens känna efter hur fantastiskt livet egentligen borde vara. Bollarna liksom kastas för snabbt.
På jobbet är det rätt körigt just nu. Utöver det vardagliga kaos som stundvis infinner sig i barngruppen är det så mycket att styra upp med på egen hand. Visst är det så att man blir starkare tillsammans. Till viss del är det väldigt mycket tillsammans. Vi måste ändra om i våra egna arbetsuppgifter väldigt mycket för att det ska fungera. En persons ändringar av schemat innebär att någon annan får ändra sitt schema för att styra upp. Mna vill ställa upp för varandra och man ställer upp för varandra - men hur länge? Tills någon går in i väggen? Jag vet inte. Jag käner just nu att det är tufft på jobbet. Det har nyss varit lov och jag förösker intala mig själv om att det är av den anledningen det är mer turbo. Kanske behövde ett jullov för att barnen skulle lada om sina batterier och köra på nu? Mitt lilla jullov räckte inte för att ladda batterierna. Jag känner det nu.
Kanske är det inte att jag är trött ? Är det min frustration som gör mig trött? Känslan av att bara stå och stampa? Känslan av att bara lösa allt provisoriskt? Känslan av att bara glömmas bort av en person som borde veta bättre? Vem tror att jag eller någon annan alls av min härliga kollegor är en robot? Hade vi inte trivts så bra ihop hade det verkligen varit superjobbigt. Tillsammans kanske vi är som en stor robot?
Antagligen är det mest min frustation som gör mig trött. Jag vill ge mitt yttersta och det gör jag. Jag vill göra mitt yttersta under de bästa förutsättningarna - det gör jag nog inte just nu. Det gör mig så frustrerad! Ställer jag för höga krav på mig själv? Kanske.... helhjärtat är mitt ledord.
Nej, jag får kanske ta och skaffa mig en till morot som gör att de andra morötterna får mer färg och som får mig att le lite mer. Glömma bort allt allvar en liten stund.
Jag har en morot, egentligen två faktiskt. Dessvärre är morötterna inte tillräckligt oranga för att ge mig den energi och den kick jag behöver för att orka just nu. behöver man en morot till då kanske? Hur många morötter skulle man behöva egentligen?
Just nu är det många bollar i luften. Det är inte att det händer saker som får mig att le stort och känna att livet är helt fantastikt ljuvligt. Nej, jag hinner faktiskt inte ens känna efter hur fantastiskt livet egentligen borde vara. Bollarna liksom kastas för snabbt.
På jobbet är det rätt körigt just nu. Utöver det vardagliga kaos som stundvis infinner sig i barngruppen är det så mycket att styra upp med på egen hand. Visst är det så att man blir starkare tillsammans. Till viss del är det väldigt mycket tillsammans. Vi måste ändra om i våra egna arbetsuppgifter väldigt mycket för att det ska fungera. En persons ändringar av schemat innebär att någon annan får ändra sitt schema för att styra upp. Mna vill ställa upp för varandra och man ställer upp för varandra - men hur länge? Tills någon går in i väggen? Jag vet inte. Jag käner just nu att det är tufft på jobbet. Det har nyss varit lov och jag förösker intala mig själv om att det är av den anledningen det är mer turbo. Kanske behövde ett jullov för att barnen skulle lada om sina batterier och köra på nu? Mitt lilla jullov räckte inte för att ladda batterierna. Jag känner det nu.
Kanske är det inte att jag är trött ? Är det min frustration som gör mig trött? Känslan av att bara stå och stampa? Känslan av att bara lösa allt provisoriskt? Känslan av att bara glömmas bort av en person som borde veta bättre? Vem tror att jag eller någon annan alls av min härliga kollegor är en robot? Hade vi inte trivts så bra ihop hade det verkligen varit superjobbigt. Tillsammans kanske vi är som en stor robot?
Antagligen är det mest min frustation som gör mig trött. Jag vill ge mitt yttersta och det gör jag. Jag vill göra mitt yttersta under de bästa förutsättningarna - det gör jag nog inte just nu. Det gör mig så frustrerad! Ställer jag för höga krav på mig själv? Kanske.... helhjärtat är mitt ledord.
Nej, jag får kanske ta och skaffa mig en till morot som gör att de andra morötterna får mer färg och som får mig att le lite mer. Glömma bort allt allvar en liten stund.
måndag 25 januari 2010
En morot
En morot är en grönsak - orange och ibland lite brun.
En morot är också något trevligt som faktiskt kommer ske.
En morot för en framåt och ger extra energi.
Moroten får MIG att längta efter det som kommer bli.
En dikt av mig om morötter i vintermörkret!
En morot är också något trevligt som faktiskt kommer ske.
En morot för en framåt och ger extra energi.
Moroten får MIG att längta efter det som kommer bli.
En dikt av mig om morötter i vintermörkret!
onsdag 20 januari 2010
Min mobiltelefon
I somras dog min mobiltelefon. Jag hade haft den i ett år och med en bindningstid på två år hade jag såldeles behov av luren i ett helt år till. Garanti i all ära, men efter att jag lämnat in den fick jag besked om att att den var fuktskadad och jag fick ingen ny telefon.... SIM-kortet var ju helt iallafall men helt tomt på kontakter eftersom jag hade sparat ALLA i min kontaktlista i telefonen. Surt sa räven...
Nåja, så kan det gå när man är dum och låter ens ettåring leka med mobiltelefonen.
Jag fick låna sambon jättegamla mobiltelefon som det snyggt stod "Vodafone" på, så ni kan ju tänka er att den hade några år på nacken. Efter en månad fick jag nog. Den fungerade som den själv ville och
jag ville inte köpa en dyr telefon förrän abonnemanget upphört. Jag köpte en billig skittelefon för ett par hundra på Media Markt. Den kunde man då inte ta kort med och jag fick ofta sms som inte gick att öppna. Ja, mms var det nog. Min skittelefon hade jag i nästan ett halvår innan jag gick in till Telenorbutiken i stan. Där föll jag pladask för säljarens knep till att få sålt en flaschig mobiltelefon. Jag åkte glatt hem med en ny telefon i den fina påsen. Väl hemma var alla saker urplockade. Ingen laddare, ingen extra pekpinne och annat som saknades. Det blev en tur till stan omedelbart där det blev åtgärdat.
Nya telefonen? En HTC Diamond Touch. HTC? Inte något märke jag hade hört talas om innan. Nu ägde jag en själv. En touch-telefon. Med en pekpinne. Jag höll på att bli galen då jag provade att skriva ett sms. Jag blev ännu mer galen då jag försökte mig på bluetoothen. Och varför kunde jag inte lägga in en låt och välja just den som ringsignal?! Nej, det var på tok för hippt för mig. Kanske skitluren jag hade innan var den ultimata?
Några dagar senare lärde jag mig lite mer. Sms funkade, mms funkade och andra basala tjänster. Mitt Stora nya i-landsprobem är alarmet. Det finns tre olika alarm. Rätt trevliga ljud att välja. MEN det saknas en snooze (stavas det så?) - funktion. Jag är så kass på att hoppa upp ur sängen då klockan ringer på morognen. Jag MÅSTE få ligga i tio minuter till.... Sen jag skaffade telefonen har jag sovit för länge nästan varje dag. Stackars mig och mina barn som måste stressa mer än vanligt varje morgon.
Igår kväll fick jag nog. Jag tog fram instruktions-cd:n som medföljde och letade igenom all fakta för att hitta snoozefunktionen. För visst borde väl ALLA hippa telefoner ha en sån funktion? Till och med min skitlur hade ju det! Jag hittade ingen information alls om det. Bara om hur man ställer ett alarm och det visste jag ju redan. Skittelefon! Istället fick jag lära mig en anna funktion och dte var kalendern. Vad fantastiskt bra! En extra hjärna liksom. Nu kunde jag ju programmera in att jag skulle komma ihåg att hämta ut biljetterna till Tobbe Trollkarl och dessutom skriva in bokningsnumret. Slut på smålappar med viktiga nummer på som bara försvinner. Hallelulja!
Ikväll har jag googlat och fått veta att man kan ladda ner något program med en annan alarm-funktion. Nedladdat och klart. Nu ska jag bara försöka mig på att lägga in programmet och få det att fungera. Jag får nog vänta med det tills imrogon då sambon kommer hem. I värsta fall kan jag ju ställa hans telefon på ringning till fredag morgon...
Klart slut!
Nåja, så kan det gå när man är dum och låter ens ettåring leka med mobiltelefonen.
Jag fick låna sambon jättegamla mobiltelefon som det snyggt stod "Vodafone" på, så ni kan ju tänka er att den hade några år på nacken. Efter en månad fick jag nog. Den fungerade som den själv ville och
jag ville inte köpa en dyr telefon förrän abonnemanget upphört. Jag köpte en billig skittelefon för ett par hundra på Media Markt. Den kunde man då inte ta kort med och jag fick ofta sms som inte gick att öppna. Ja, mms var det nog. Min skittelefon hade jag i nästan ett halvår innan jag gick in till Telenorbutiken i stan. Där föll jag pladask för säljarens knep till att få sålt en flaschig mobiltelefon. Jag åkte glatt hem med en ny telefon i den fina påsen. Väl hemma var alla saker urplockade. Ingen laddare, ingen extra pekpinne och annat som saknades. Det blev en tur till stan omedelbart där det blev åtgärdat.
Nya telefonen? En HTC Diamond Touch. HTC? Inte något märke jag hade hört talas om innan. Nu ägde jag en själv. En touch-telefon. Med en pekpinne. Jag höll på att bli galen då jag provade att skriva ett sms. Jag blev ännu mer galen då jag försökte mig på bluetoothen. Och varför kunde jag inte lägga in en låt och välja just den som ringsignal?! Nej, det var på tok för hippt för mig. Kanske skitluren jag hade innan var den ultimata?
Några dagar senare lärde jag mig lite mer. Sms funkade, mms funkade och andra basala tjänster. Mitt Stora nya i-landsprobem är alarmet. Det finns tre olika alarm. Rätt trevliga ljud att välja. MEN det saknas en snooze (stavas det så?) - funktion. Jag är så kass på att hoppa upp ur sängen då klockan ringer på morognen. Jag MÅSTE få ligga i tio minuter till.... Sen jag skaffade telefonen har jag sovit för länge nästan varje dag. Stackars mig och mina barn som måste stressa mer än vanligt varje morgon.
Igår kväll fick jag nog. Jag tog fram instruktions-cd:n som medföljde och letade igenom all fakta för att hitta snoozefunktionen. För visst borde väl ALLA hippa telefoner ha en sån funktion? Till och med min skitlur hade ju det! Jag hittade ingen information alls om det. Bara om hur man ställer ett alarm och det visste jag ju redan. Skittelefon! Istället fick jag lära mig en anna funktion och dte var kalendern. Vad fantastiskt bra! En extra hjärna liksom. Nu kunde jag ju programmera in att jag skulle komma ihåg att hämta ut biljetterna till Tobbe Trollkarl och dessutom skriva in bokningsnumret. Slut på smålappar med viktiga nummer på som bara försvinner. Hallelulja!
Ikväll har jag googlat och fått veta att man kan ladda ner något program med en annan alarm-funktion. Nedladdat och klart. Nu ska jag bara försöka mig på att lägga in programmet och få det att fungera. Jag får nog vänta med det tills imrogon då sambon kommer hem. I värsta fall kan jag ju ställa hans telefon på ringning till fredag morgon...
Klart slut!
tisdag 19 januari 2010
Vårkänslor i januari
Idag försov vi oss. Därmed löste sig mitt i-landsproblem. Jag hann ju faktiskt inte ens brygga något kaffe. Det var bara att hasta iväg och jag kom i tid till jobbet.
Väl på jobbet var det en helt okej dag. Vi hann med mycket och barnen var lite lugnare än igår. Måndagar är ofta rätt stökiga så tisdagar är mer välkomna.
Idag har det varit nollgradigt ute. Det innebär blöta kläder då barnen har varit ute på rast, men ett torkskåp löser det mesta beträffande det. Nu är det ju roligare att vara ute. Det är kramsnö och man kan åka snabbt på stjärtlapparna. Tokigt egentligen - för en vecka sen var det nästan tjugo minusgrader!
För en gångs skull kunde jag gå liiiite tidigare från jobbet. Då det står fyra på schemat kommer jag sällan därifrån förrän kvart över. Det är alltid något extra som behöver göras. Idag flöt allt bara på och jag kom iväg en kvart tidigare istället. På väg till bilen hörde jag fågelkvitter! Ja, det fick mig att bli så lycklig. Att dessutom ha slutat liite tidigare då det fortfarande var ljust ute gjorde det ännu bättre. Jag fick lite vårkänslor och även fast jag vet att det är ett bra tag tills våren är här, så gjorde det mig lite piggare. Härligt!
Väl på jobbet var det en helt okej dag. Vi hann med mycket och barnen var lite lugnare än igår. Måndagar är ofta rätt stökiga så tisdagar är mer välkomna.
Idag har det varit nollgradigt ute. Det innebär blöta kläder då barnen har varit ute på rast, men ett torkskåp löser det mesta beträffande det. Nu är det ju roligare att vara ute. Det är kramsnö och man kan åka snabbt på stjärtlapparna. Tokigt egentligen - för en vecka sen var det nästan tjugo minusgrader!
För en gångs skull kunde jag gå liiiite tidigare från jobbet. Då det står fyra på schemat kommer jag sällan därifrån förrän kvart över. Det är alltid något extra som behöver göras. Idag flöt allt bara på och jag kom iväg en kvart tidigare istället. På väg till bilen hörde jag fågelkvitter! Ja, det fick mig att bli så lycklig. Att dessutom ha slutat liite tidigare då det fortfarande var ljust ute gjorde det ännu bättre. Jag fick lite vårkänslor och även fast jag vet att det är ett bra tag tills våren är här, så gjorde det mig lite piggare. Härligt!
måndag 18 januari 2010
Så det kan bli...
Nu ska ni få höra ett av mina i-landsproblem.
Igår kväll insåg jag att det var nästintill tomt i kaffeburken. Bara lite pulver kvar på botten och jag var så rädd att det skulle vara för lite för att brygga sig en kopp till morgonen. En kopp kaffe MÅSTE man ju ha innan jobbet! Hur kunde jag ha glömt att köpt nytt kaffe?!
Imorse räckte pulvret iallafall. Jag tog en snabb slät kopp innan jag stressade iväg med barnen till dagis och mig själv till jobbet. Halv åtta en måndag känns tidigt - men det finns ju de som börjar ännu tidigare så man ska kanske inte klaga?
Idag har det verkligen varit full fart på jobbet. Det har liksom gått i ett. Efter dagens slut fick jag hasta till dagis och hämta lillan. Sonen följde med en kompis hem idag. Jag och lillan åkte hem, Jag vet inte vem av oss som var tröttast. Jag kastade ihop lite pannkakssmet och ställde mig vi spisen. DÅ slog det mig att jag ju inte hade druckit något kaffe alls sen imorse! Den koppen jag tog på jobbet innehöll varm choklad, för det var jag sugen på då (sockerberoendet vann...). Ja och till min förskräckelse insåg jag än en gång att det var tomt i min kaffeburk!!! Nackdel med att ha en sambo som jobbar borta under veckorna är bland annat att man inte bara hur som helst kan hasta iväg till affären. Eira var på tok för trött för att bege sig ut och pannkakorna gräddades....
Nu sitter jag här utan kaffe. INGET kaffe imorgon bitti. Jobbigt värre. Men så kan det vara.
Igår kväll insåg jag att det var nästintill tomt i kaffeburken. Bara lite pulver kvar på botten och jag var så rädd att det skulle vara för lite för att brygga sig en kopp till morgonen. En kopp kaffe MÅSTE man ju ha innan jobbet! Hur kunde jag ha glömt att köpt nytt kaffe?!
Imorse räckte pulvret iallafall. Jag tog en snabb slät kopp innan jag stressade iväg med barnen till dagis och mig själv till jobbet. Halv åtta en måndag känns tidigt - men det finns ju de som börjar ännu tidigare så man ska kanske inte klaga?
Idag har det verkligen varit full fart på jobbet. Det har liksom gått i ett. Efter dagens slut fick jag hasta till dagis och hämta lillan. Sonen följde med en kompis hem idag. Jag och lillan åkte hem, Jag vet inte vem av oss som var tröttast. Jag kastade ihop lite pannkakssmet och ställde mig vi spisen. DÅ slog det mig att jag ju inte hade druckit något kaffe alls sen imorse! Den koppen jag tog på jobbet innehöll varm choklad, för det var jag sugen på då (sockerberoendet vann...). Ja och till min förskräckelse insåg jag än en gång att det var tomt i min kaffeburk!!! Nackdel med att ha en sambo som jobbar borta under veckorna är bland annat att man inte bara hur som helst kan hasta iväg till affären. Eira var på tok för trött för att bege sig ut och pannkakorna gräddades....
Nu sitter jag här utan kaffe. INGET kaffe imorgon bitti. Jobbigt värre. Men så kan det vara.
söndag 17 januari 2010
Nytt år med nya möjligheter
Jaha, då var man inne i bloggträsket igen. För några år sen sa jag åt mig själv att aldrig mer ha en blogg. Det var när alla var så nyfikna över allas liv och det bara kändes fel att vem som helst kunde läsa mina tankar. Kankse kunde man välja bort att alla kunde läsa, men samtidigt ville jag ju att någon alls skulle ta del av det jag bemödade mig att skriva ner.
Nu har jag hur som helst skapat en ny blogg och inser hur mycket som har utvecklats. Nu finns det ju massa fler finesser. Kanske finns det också ännu mer jag vill skriva om? Jag vet inte.
Jag antar att min blogg kommer att visa en del av mig och min vardag. Den kommer att beskriva mina känslor och säkert också många av de värderingar jag har men som jag kanske inte alltid reflekterar över. Ibland kommer jag nog att skriva av mig och säkert får du som läser, lära dig att läsa mellan raderna för att ens förstå något. Jag ska iallafall försöka att vara tydlig och enkel. Fast ibland går det inte. Ibland vill jag bara skriva för att det känns lite bättre efteråt. Ibland önskar jag kanske inte att alla läse i min blogg och andra gånger blir jag jätteglad över att folk kommenterar i den.
Här i mitt första inlägg tänkte jag berätta om en vision jag fick idag. Jag är full av visioner och vill så gärna göra verklighet av dem så fort det går. Idag fick jag möjlighet till det.
En vanlig tråkig söndag. För en gångs skull rätt skönt ute men gick jag ut? Nej! Jag fick en fantastiskt bra idé och hann inte gå utanför dörren innan det var mörkt ute. Så här var det...
Vårt julgran stod fortfarande pyntad och fin i vardagsrummet. Jag har inte hunnit städa bort julen helt och hållet och bestämde mig därför för att göra det idag. Jag plockade bort allt från granen och insg att där granen nu stod hade vår liggfåtölj stått innan. Liggfåtöljen stod nu på vinden och där hade jag då planerat att ha en myshörna med lite fåtölj, tidningar och sånt där. Nu kom jag istället på den briljanta idén att ta ner liggfåtöljen igen och istället möblera om i vardagrummet. Vårt varadgsrum är svårmöblerat men jag ville prova ändå. På vinden skulle det istället bli ett legorum åt min lille son på snart fem år. Stackarn får ju inte ha sina byggen ifred från syrran på två år och ett eget rum till det vore ju ypperligt!
Jag bad Daniel (min älskade sambo) att hjälpa till att möblera om lite och ta bort en del från vinden. Sen gjorde jag resten. Jg var så inne i det hag gjorde. Svetten rann och energin flödade. Legorummet blev jättemysigt! Vardagrummet.... blev inte alls som jag hade tänkt mig det... Visst blev det mycket mer yta, men trångt just där soffan står nu. När jag insåg hur illa det såg ut tröttnade jag och energin bara försvann. Så nu får jag vänja mig vid att det ser ut som det gör. Kanske att den stora ytan och min ommöblering innebar kan ge mig lite mer motivation till att börja träna lite yoga eller pilates? Ursäkten till varför jag inte gjort det innan har ju varit för att jag inte har fått plats....
Nej, det var nog allt för nu!
Nu har jag hur som helst skapat en ny blogg och inser hur mycket som har utvecklats. Nu finns det ju massa fler finesser. Kanske finns det också ännu mer jag vill skriva om? Jag vet inte.
Jag antar att min blogg kommer att visa en del av mig och min vardag. Den kommer att beskriva mina känslor och säkert också många av de värderingar jag har men som jag kanske inte alltid reflekterar över. Ibland kommer jag nog att skriva av mig och säkert får du som läser, lära dig att läsa mellan raderna för att ens förstå något. Jag ska iallafall försöka att vara tydlig och enkel. Fast ibland går det inte. Ibland vill jag bara skriva för att det känns lite bättre efteråt. Ibland önskar jag kanske inte att alla läse i min blogg och andra gånger blir jag jätteglad över att folk kommenterar i den.
Här i mitt första inlägg tänkte jag berätta om en vision jag fick idag. Jag är full av visioner och vill så gärna göra verklighet av dem så fort det går. Idag fick jag möjlighet till det.
En vanlig tråkig söndag. För en gångs skull rätt skönt ute men gick jag ut? Nej! Jag fick en fantastiskt bra idé och hann inte gå utanför dörren innan det var mörkt ute. Så här var det...
Vårt julgran stod fortfarande pyntad och fin i vardagsrummet. Jag har inte hunnit städa bort julen helt och hållet och bestämde mig därför för att göra det idag. Jag plockade bort allt från granen och insg att där granen nu stod hade vår liggfåtölj stått innan. Liggfåtöljen stod nu på vinden och där hade jag då planerat att ha en myshörna med lite fåtölj, tidningar och sånt där. Nu kom jag istället på den briljanta idén att ta ner liggfåtöljen igen och istället möblera om i vardagrummet. Vårt varadgsrum är svårmöblerat men jag ville prova ändå. På vinden skulle det istället bli ett legorum åt min lille son på snart fem år. Stackarn får ju inte ha sina byggen ifred från syrran på två år och ett eget rum till det vore ju ypperligt!
Jag bad Daniel (min älskade sambo) att hjälpa till att möblera om lite och ta bort en del från vinden. Sen gjorde jag resten. Jg var så inne i det hag gjorde. Svetten rann och energin flödade. Legorummet blev jättemysigt! Vardagrummet.... blev inte alls som jag hade tänkt mig det... Visst blev det mycket mer yta, men trångt just där soffan står nu. När jag insåg hur illa det såg ut tröttnade jag och energin bara försvann. Så nu får jag vänja mig vid att det ser ut som det gör. Kanske att den stora ytan och min ommöblering innebar kan ge mig lite mer motivation till att börja träna lite yoga eller pilates? Ursäkten till varför jag inte gjort det innan har ju varit för att jag inte har fått plats....
Nej, det var nog allt för nu!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
