Så det kan bli...

Nu ska ni få höra ett av mina i-landsproblem.

Igår kväll insåg jag att det var nästintill tomt i kaffeburken. Bara lite pulver kvar på botten och jag var så rädd att det skulle vara för lite för att brygga sig en kopp till morgonen. En kopp kaffe MÅSTE man ju ha innan jobbet! Hur kunde jag ha glömt att köpt nytt kaffe?!

Imorse räckte pulvret iallafall. Jag tog en snabb slät kopp innan jag stressade iväg med barnen till dagis och mig själv till jobbet. Halv åtta en måndag känns tidigt - men det finns ju de som börjar ännu tidigare så man ska kanske inte klaga?

Idag har det verkligen varit full fart på jobbet. Det har liksom gått i ett. Efter dagens slut fick jag hasta till dagis och hämta lillan. Sonen följde med en kompis hem idag. Jag och lillan åkte hem, Jag vet inte vem av oss som var tröttast. Jag kastade ihop lite pannkakssmet och ställde mig vi spisen. DÅ slog det mig att jag ju inte hade druckit något kaffe alls sen imorse! Den koppen jag tog på jobbet innehöll varm choklad, för det var jag sugen på då (sockerberoendet vann...). Ja och till min förskräckelse insåg jag än en gång att det var tomt i min kaffeburk!!! Nackdel med att ha en sambo som jobbar borta under veckorna är bland annat att man inte bara hur som helst kan hasta iväg till affären. Eira var på tok för trött för att bege sig ut och pannkakorna gräddades....

Nu sitter jag här utan kaffe. INGET kaffe imorgon bitti. Jobbigt värre. Men så kan det vara.