Mycket

Vart har denna månad ta´git vägen egentligen? Plötsligt är det snart juni...
Det var nog längesen jag hade så här mycket i huvudet. Saker att tänka på som gäller allt möjligt. Det är ju bra att iofs inte ha för mycket tid att bara sitta och rulla tummarna men jag skulle behöva ett par timmar till på dygnet.

Igår hade jag sett fram emot ett wii-pass igen. Vad hände? Jo, jag somnade med barnen klockan sju! Jag vaknade vid elva och insåg att det var mörkt ute. Jag släckte ner och gick och la mig igen. När jag dessutom fick veta att jag missat den första semifinalen i schlagern blev jag så irriterad. Då kunde jga inte somna om. Jag låg och tänkte på allt möjligt och någongång inatt somnade jag igen.

Idag somnade jag bara en liten stund med barnen. Sen blev det ett wii-pass som gjorde mig gott. Känner att jag skulle vilja komma iväg på något mer träningspass utanför hemmet. Det får kanske hinnas med i helgen?

Imorgon är det vårfest på jobbet. Sedan är det kanske inte så hiskeligt mycket stora saker att verkställa där. Några utveckingssamtal och annat smått och gott, men sen är det sommarlov. Jag har lyckats leta fram 18 semesterdagar så det blir en del jobb i sommar, men jag får hoppas på att det blir fint väder så att vi kan vara ute mycket i solen.

Dags för dusch!

Jorå serru....

Jag satte igång med träningen rejält under förra veckan.
Jag hann med två wii-träningspass, massvis av cykling med och utan barn i cykelkärran bakom och ett svettigt afrodanspass. Jag känner mig nöjd.

Den här veckan då. Planen var redan i söndags att jag skulle cykla till jobbet så ofta som möjligt. Igår blev det bilen till jobbet. Kallt och ruggigt var det och nog egentligen en dålig ursäkt. Tog tag i wii-träningen iallafall och var riktigt duktig!
Neo kunde inte somna igår och fick snällt ligga på soffan och se sin moder svettas. Jag hörde hur han fnissade ibland men emellanåt applåderade han också! Han trodde inte att jag KUNDE spela wii =/
Idag ösregnade det och den ursäkten var mer godkänd. Det blev bilen till jobbet... Snart blir det ett till wii-pass iallafall.
Imorgon hade jag faktiskt planerat att cykla. På onsdagar lämnar jag inte barnen förrän nio men slutar inte förrän kvart över fem. Därför har jag oftast en underbar barnvakt som hämtar på onsdagar, men just den här onsdagen fick hon förhinder och jag ytterligare en ursäkt till varför jag ska ta bilen till jobbet. Jag ska hömta barnen halv sex på dagis... suck!

Ja, så ser det ut. Men bättre än inget!

Nu jäklar!

Min ofattbara bitterdag igår gjorde susen! Nu har gnistan återkommit och jag har rört på fläsket idag med.

Jag svöngde förbi hos Kickan och lånade ett träningsspel till Wii (minns inte vad det heter i denna stund). Barnen somnade och jag satte igång och började träna. Några övningar var lite svåra, men det svåraste var att styra handkontrollerna åt rätt håll... Det är nog en grej man lär sig så blir allt mycket smidigare sen.

Ja, gnistan har kommit tillbaka och nu vill jag verkligen ta tag i träningen. Jag ska kanske inte ställa FÖR höga krav på mig, men man vill ju så mycket med en gång.

Jag minns att Kickan fick träningsvärk dagen efter första passet och imrogon ska ju jag på efterlängtad afrodans med Bella och Maria... Det får helt sonika bli att dansa med träningsvärk - för dit ska jag!

På fredag får det bli vilodag. Då är det personalfest, men på lördag blir det nog att trotsa baksmälla och sticka till badhuset. Som sagt - jag vill så mycket och OM jag nu gör allt jag tänkt resten av veckan är jag nog själv förvånad. Men viljan finns så jag strävar på!

DUKTIGA JAG!

Bitter

Ikväll har jag nog känt mig mer bitter än andra kvällar. Inte så att jag jämt och ständigt går runt och är bitter men rätt ofta händer det faktiskt. Det är inte alltid jag ogillar att vara bitter. Bitterhet kan ibland känns bra också. För mig.

Ikväll har det INTE känts bra att vara bitter. Jag har verkligen varit bitter för så mycket och som min vän nyss sa i telefonen så är det ju inte mycket att göra då man inser hur liver faktiskt ser ut. Gilla läget? Tänk om?

Jag har varit jättebitter över att vara så bunden varenda kväll måndag till torsdag. Jag hör så många som passar på att använda vardagskvällar åt att ta tag i det här med träning. Helgerna är ju fria. JAG kan ju kanske också träna på vardagar. Hemma. Själv. Kul? Nej. Jag kan ju välja att träna under helgerna. Då har många andra varit så fantastiskt rediga och tränat under veckan och väljer att tillbringa helgen med vänner och familj. INTE träning. Så visst kan jag dra och träna när det är helg. Själv. Lite roligare än att träna bara hemma för man får ju ändå se lite folk. Nackdelen är att man fortfarand eär själv och har ingen att få stöd av. Någon som hjälper en att inte tappa gnistan till att få fart på det där med träningen.

Just den här veckan har jag försökt att tänka om lite iallafall. På torsdag drar jag iväg på afrodans. Jag och två kollegor. Då kan jag dra iväg tidigare än vanligt på kvällen eftersom Daniel kommer hem. Tänk att en liten stund på kvällen kan göra mig så lycklig och känna mig så fri...

Nu låter dte kanske som att jag helt vantrivs här hemma men så är det inte heller. Jag trivs jättebra men blir så arg när just lusten till att träna kommer osm mest då jag verkligen inte kan gå hemifrån. Då vill jag allt som jag inet orkar när dte är helg. Fast nu ska det bli andra bullar... eller?

Tanken är ju alltid så god. Sen blir det inte alltid som jag har tänkt. Nu ska jag ändå faktiskt ge det en chans. Idag cyklade jag till och från jobbet. Det var då banne mig nästan en mil totalt. Duktigt av mig! Ja, jag får ju berömma mig själv när jag nu tar tag i det =)

På torsdag blir det afrodans och innan helgen är slut ska jag aktivera mitt simkort och faktiskt också använda det. Ännu en god tanke?

Jag gick med i viktklubb när jag började närma mig giftemålet. Jag gick ner två-tre kilo. Kanske hade jag gått ner mer om jag börjat motionera också. Oseriösa Anki! Nåja, jag tappade iallafall vikt. Vikt som nu kommit tillbaka.... Nej, jag får nog fokusera på att få till det där med motion i vardagen istället.

Nästa morot är ju dock min och familjens resa till Tunisien i sommar. Sen ska jag ju också bli klasslärare och vill känna mig nöjd med mig själv då med.

Ja, så får det bli! Nu försvann lite av bitterheten och en gnutta motivation infann sig. Kanske att jag ändå får lov att göra en träningsblogg som Anders och Kickan sa...

Tjo flöjt!