När man liksom redan är på plats....

Schlager! Ja, schlager är jag uppväxt med. Så länge jag kan minnas har jag tittat på Melodifestivalen - varenda år. När det har varit schlagertävlingar har allt känts rätt lätt. Jag känner ju igen många melodier, vet ofta vilka som sjunger dem och lyckas oftast få rätt när det gäller vilka artister som går vidare och inte. Ja, det känns som om jag är fantastiskt duktig på schlager!

Schlager får nog de flesta att bli lite glada. Även fast schlagern inte riktigt är som schlagern var för några år sen, så sätter sig musiken ändå i huvudet. Låtarna remixas och spelas på krogen, man lyssnar hemma, städar glatt till musiken, dricker glatt en öl eller fem till den. Alla är på gott humör!

Efter Norges vinst i Eurovision Song Contest förra året beslöt jag och min älskade styvmor att vi skulle till nästa stora final. Oslo 29 maj 2010 Here we come!
Vi var båda förväntansfulla. Vi planerade hur vi skulle ta oss dit, bo på hotell, äta gott, dricka gott och vara glada under föreställningen. Ja, jag var ju praktiskt taget redan på plats - redan förra sensommaren. Det soom saknades var ju själva biljetterna. Vi försökte googla en del för att få ett hum om vilka priser biljetterna skulle ligga på. Schlagernörd som jag är la jag mitt maxpris rätt högt. Runt 1500 tänkte jag att det skulle få kosta.


Ja, så i måndags tittade jag runt igen. Det stod på någon sida att biljetterna skulle släppas ca 10 veckor innan den stora dagen. Rimligtvis i början av mars, tänkte jag. Jag ville ändå vara ute i god tid och försäkra mig om att det var just då - så att jag kunde sitta redo för att slå till.

Vad upptäcker jag?! Jo, biljettsläppet var 8 februari!!!!! Alla biljetter var förstås slutsålda!!!! Jag höll på att börja gråta! Jag var ju som sagt redan i Oslo... Visst finns det biljetter kvar - TILL GENREPET! Jag kan ju för fan inte stoltsera med att jag var i Oslo och såg på Eurovision Song Contest 2010 - men bara på genrepet, för sen såg jag själva direktsändningen på tv:n på hotellrummet...

Svarta marknaden, tänker ni då? Jodå, självklart har jag kollat runt och visst kan jag väl få en biljett för en ringa summa från 3900. Har jag tur kan jag då se vid sidan om pelaren som säkerligen kommer stå framför mig för den summan. Ska man ha en bra platsbiljett får jag räkna med mer pengar.

Nej, så nu får jag och min styvmor stå ut med att sitta hemma i tv-sofforna och titta. Och vi får hoppas att Sverige vinner i år. Eller Norge igen? Eller Danmark? Eller Finland? Bara det inte är hur långt bort som helst. Jag vill ju så hemskt gärna gå på en stor final!

Ja, så kan det gå mina vänner, när man tror att man har det som i en liten ask...

På gång

Ja, nu smider jag planer. Nu smider VI planer. Spännande. Svårt. Omtumlande. Kul.

... man strävar...

Jaja, då skulle man till att väkomna hem sambon fint för en gångs skull. Vi har inte setts sen i måndags morse.

Jag slog till med god kyckling, dukade fin och serverade vin till maten. Vad händer? Jodå, maten äts gladeligen upp. Sen är det visst OS. Sverige är visst med just nu. Sverioge är väl för fan med i rätt många grenar så här i starten?! Sen är det ännu mer OS. Jag missar 9 minuter av den enda serien jag följer - Glee. Jag tar emot samtal om ny föräkring. Sambon förbereder en stund med x-box som givetvis är inkopplat där jag spelar in Glee - som jag längtat efetr att få se. Jag blir arg, han ska "bara" spela en match, har nyss sett på OS och snart är det visst ännu mer OS. Åt helvete med hela OS och farmaför allt ÅT HELVETE med X-box. När man för EN gångs skull önskar se något på tv, man har strävat och gjort gos mat, fint väkomnande och bara önskar att få se på sitt program en timme i veckan.

Åh, vad irriterad jag är just nu. Den där slagpåsen som vi har diskuterat den senaste tiden på jobbet - bode nu finnas i MIN källare.

Jag vet inte jag...

Ibland känns det så konstigt, så fel men man vet inte varför.
Ibland känns det istället så rätt men ändå så konstigt.
Ibland vill man vara alla till lags
Ibland vill man bara vara själv
Alltid vill man bli accepterad för den man är - men ibland vet man inte riktigt vem man är och inte heller vilka andra är....

Knepigt det där.

Dröm vs verklighet

När jag var liten drömde jag om att ha ett bröllop där skulle bära en fantastiskt vacker brudklänning, ha en fullständigt enastående brudbukett och en fantastsikt blivande man vid min sida. Massa gäster, blomdekoratoner i kyrkan och en hejdundrans bra fest efteråt. Bröllopsresan skulle gå till Seychellerna utanför Afrika. Vilken dröm! OM jag sket pengar hade det kanske blivit verklighet - vem vet?

Nu när jag ju faktiskt inte skiter pengar och när jag faktiskt inser att det där med prinsessklänningen får bli just en dröm så är jag ändå så lycklig. Ja, jag lever med en fantastiskt blivande man. Dagen då vi väljer att slå till blir det ingen hejdundrans fest, men dagen kommer ändå att vara viktig i den historia vi skapar tillsammans. Man gör ju sina egna val - vad andra tycker och tänker om dom känns ju inte så relevant i sammanhanget.

Jag vet vilken ring jag ska ha. Vi båda vet vilken ring jag ska ha. En för oss fantastsikt fin ring som symbliserar mycket.

Viktklubb går åt skogen! IMORGON tar jag tag i det på allvar igen. Jag har inte gått upp något i vikt men heller knappt ner något. Skärpning!!!

19 eller 29?

Jag har gjort det. Ja, det har jag. Jag har druckit för mycket öl och vin. Inte för att jag själv just då tyckte det, men det gjorde vakten som nekade mig att gå in på Harrys i fredags. Jag och mina lika "glada-i-hågen"-kollegor tyckte förstås att det var fruktansvärt illa bedömt av vakten. Vi var därför tvugna att prata både med polisen som patrullerade på stan och ett par vakten utanför en annan nattklubb om detta. Vad vann vi på det då? Ingenting egentligen. Vi drog vidare och dansade till strax före två.

För första gången i mitt liv har jag blivit nekad att komma in på krogen. Jag skylle nog fortfarande på att vakten hade en jävligt dålig dag....

En hyllning

Jag vill hylla min älskade pojkvän! Tänk att jag är så kär i honom!

Han kan få mig att skratta, må bra och ger så mycket kärlek. Han kan också få mig så irriterad, frustrerad och sur. En perfekt mix för det perfekta förhållandet. Huuuur ska detta sluta?

Idétorka

Nu har jag kommit på det! Efter åtta dagars medlemsskap i viktklubb och inte ens ett halv kilo lättare har jag kommit liiiite till insikt.

Ett av mina problem har varit att jag har varit och fortfarande är beroende av socker. Allt sött är mumsigt. Choklad är favorit. Ja, jag skriver ÄR för fortfarande har jag ett starkt sug och det händer att jag fuskar och tar en ruta mörk choklad. Men EN ruta ät INGENTING emot hur det var innan jag gick med i viktklubb. Jag åt och åt och åt. Och varför åt jag så jäkla mycket godis och skit för? Jo pga tristess. Och sen för att jag var sugen även när jag inte hade tråkigt. Ett beroende har man inte bara ett par timmar varje kväll, men jag tror att jag har kommit fram till att grunden har lagts där - om kvällarna.

Att vara gräsänka några dagar i veckan är faktiskt inte så roligt. Kvällarna känns många gånger ganska ensamna och ser också likadana ut. Hämta barnen på dagis, hem och laga mat, underhålla barnen, bada, läggning, plocka undan lite och sen då? Nej, sen var det ju bara jag - om inte barnen vaknade (främst lillan) och trodde det var morgon, vägrade somna om.... Mitt sällskap de kvällarna min darling jobbar borta har jag fått tillbringa vid tv, datorn eller med ingenting alls. Det blir rätt tråkigt och då är det ju gott att mumsa på en bit choklad... eller?

Nu har jag iallafall kommit lite till insikt och försöker komma på hur jag ska undvika att hamna där igen. Jag måste ju skaffa en hemmahobby. På kvällarna är man ju rätt sliten efter en hel dags jobb så något avancerat behövder det ju inte vara. Bara något. Något kul. Men vad?

Vart placerar jag vinet?

Hej hopp alla kära läsare! För visst antar jag att det är några som iallafall läser om lilla stora mig.

Den här veckan har varit lite grann osm en berg-och-dalbana. Mestadels har allt gått hyvens. Jag började ju med viktklubb i måndags och trodde att det skulle bli supersvårt - men icke! Det svåraste är att inte äta något gottigt om kvällarna men nu har jag juinsett att det nog har varit min tristess som har bidragit till chokladen. Ja, härmed erkänner jag att jag har gått och tröstätit uner en lååång tid! Jag har tråkigt helt sonika! Jag måste helt enkelt göra något åt det - mer än att gå efter viktklubbs schema. Scrapbooking? Storstädning? TV-spel? Sova? Kanske kommer det att ta ett tag att komma på vad som passar just mig. Så länge blir det till att göra lite av varje. Mest att förbereda inför morgondagen och att bara inte göra något alls egentligen.

Jag pratade med en kollega idag om skillnaden mellan en storstad och en mindre stad. Därifrån jag kommer kunde dte plötsligt ringa på dörren och då stod en kompis där och skulle hälsa på en snabbis. Där jag nu bor händer det aldrig. Kompisar har jag nog men allt ska styras upp liksom. Det går väl inte för sig att bara svänga förbi hos någon helt spontant och knacka på och ta en kopp te? Personen man knackar på hos kan ju för all del bli alldeles för glad för lite sällskap i en halvtimme-timme!!!

Tänk vilken skillnad! Jag är samma person men råkade flytta till en stad där man ska planera varenda sekund på en dag?

Nåja, till rubriken! Viktklubben har räknat ut vad jag bör äta (kalorimässigt) per dag. Det har gått bara bra. Lite svårt att placera in maten man har ätit på jobbet eftersom jag inte har tillagat maten själv bara. Annars är det faktiskt svårt att ens uppnå målet varje dag. Idag fickmin käre sambo laga en finfin kycklingrätt enligt viktklubbs recept. Till det valde jag att dricka ett glas rött vin. Vad jag har längtat efetr det där glaset! Ja, faktiskt så är jag nu på mitt tredje glas. Det är jag ju värd =) Tyvärr finns det (rödvin) inte inlagt i viktklubbs lista så jag har fått välja vitt vin som ju faktiskt finns där. Jag vet inte om innehållet skiljer sig kalorimässigt egentligen.... Men nu blev det en hel del kalorier till middagen. FÖR många.... Ska jag kanske placera ut mina glas så att jag har druckit ett till frukosten? Då vet ju bara jag att det är lögn och alla andra tror att jag är liet halvalkis. Fast vilka andra ska se det? Ser andra det? Nu blir jag med ens lite nervös. Äsch, det får stå kvar på middagen. Vadå, det är ju så det är ibland. Man blir törstig liksom....

Mitt nya liv

Jag blir så förvånad!

Sedan mitt besök hos tandhygienisten har jag stundvis känt mig så fantastiskt peppad till att ta tag i saker.

Igår började jag på viktklubb.se via Aftonbladet. Det där med att räkna kalorier har aldrig varit min grej. Jag kan inte så mycket alls om kaloriintag - men jag lär mig! Jag har nog satt upp ett realistiskt mål och behöver inte svälta mig om dagarna. Faktum är att jag inte ens har kommit upp i den kalorinivå jag ska. Jag har ju som mål att försöka, för man ska ju det säger dom. Jag tycker inte att jag äter så hemskt mycket annorlunda egentligen. Det är just att jag inte äter så mycket sött bara. Eller bara! Det är en stor förlust för mig emellanåt. Jag är så hemskt godissugen. Choklad!!!! Och visst får jag äta choklad men ojojoj så många kalorier det är i det. Innan jag gick med i viktklubb måste jag har legat långt över vad som var ok alltså. En chokladkaka är inte alls nyttig (fast det visste jag ju innerst inne sedan innan).

Nu sitter jag här i köket. Jag har plockat undan lite grann (förutom allt krafs som alltid blir liggandes på ena diskbänken!) har tvätten kvar där uppe som jag inte orkade ta tag i igår och dessutom måste jag klä om för att trampa en stund på crosstrainern. Det är jobbigt! Att träna är jobbigt. Fast på viktklubb står det att det ÄR jobbigt och obehagligt i början men sen vänjer man sig. Ja, kanske som att gå till tandläkaren?

Idag var jag så positiv att jag lyckades chocka två av mina kära medarbetare med min energi. Tänk så bra att man kan göra det! Och tänk så fantastsikt bra om det smittar av sig. Då mår alla mycket bättre och alla blir mycket piggare.

En sak till som förvånade mig... igår var jag ute i en och en halv timme och byggde snötunnlar i snödrivorna på skolgården. Jag grävde och grävde och vem låg där i snön och värmde ansiktet i tunneln sen? Jag! Jag höll nästan på att glömma bort att gå hem i tid. Så kan det gå.

Hoppas nu att någon annan insirerades av min energi och hoppas att jag fortfarande behåller den när jag trampar där uppe på övervåningen. Och jag hoppas att inte mina barn vaknar (för den låter lite det gör den).

Trevlig kväll!

Pricka-av-lista

Efter en hektiskt helg finns det en del att få gjort (konstigt egentligen när det är dte enda man har gjort hela helgen - fått saker gjorda). Nåja, så är det coh så blir det.... förhoppningsvis.

- se till att potatisen inte kokar sönder så att jag sedan kan banka den hårt med potatisstöten. Idag blir det falukorv och potatismos till middag!
- Plocka ur diskmaskinen och sedan fylla den med disk.
- Bada barnen.
- Fylla i mina uppgifter på viktklubb.se. Det har varit rätt svårt idag att motstå godsaker men det är så bra att man har kollegor som är med och påminner att det är en stor synd för mig just nu att äta det (fast jag åt en pyttebit av en chokladbit...)
- Vika tvätt och förhoppningsvis lägga in en del av den.
- Laga Neos leksaksbil med superlimmet jag fick av honom i julklapp (så att jag skulle kunna laga alla hans småprylar som går sönder då och då).

Sen ska jag nog mest slappa - tills jag somnar.