När man liksom redan är på plats....

Schlager! Ja, schlager är jag uppväxt med. Så länge jag kan minnas har jag tittat på Melodifestivalen - varenda år. När det har varit schlagertävlingar har allt känts rätt lätt. Jag känner ju igen många melodier, vet ofta vilka som sjunger dem och lyckas oftast få rätt när det gäller vilka artister som går vidare och inte. Ja, det känns som om jag är fantastiskt duktig på schlager!

Schlager får nog de flesta att bli lite glada. Även fast schlagern inte riktigt är som schlagern var för några år sen, så sätter sig musiken ändå i huvudet. Låtarna remixas och spelas på krogen, man lyssnar hemma, städar glatt till musiken, dricker glatt en öl eller fem till den. Alla är på gott humör!

Efter Norges vinst i Eurovision Song Contest förra året beslöt jag och min älskade styvmor att vi skulle till nästa stora final. Oslo 29 maj 2010 Here we come!
Vi var båda förväntansfulla. Vi planerade hur vi skulle ta oss dit, bo på hotell, äta gott, dricka gott och vara glada under föreställningen. Ja, jag var ju praktiskt taget redan på plats - redan förra sensommaren. Det soom saknades var ju själva biljetterna. Vi försökte googla en del för att få ett hum om vilka priser biljetterna skulle ligga på. Schlagernörd som jag är la jag mitt maxpris rätt högt. Runt 1500 tänkte jag att det skulle få kosta.


Ja, så i måndags tittade jag runt igen. Det stod på någon sida att biljetterna skulle släppas ca 10 veckor innan den stora dagen. Rimligtvis i början av mars, tänkte jag. Jag ville ändå vara ute i god tid och försäkra mig om att det var just då - så att jag kunde sitta redo för att slå till.

Vad upptäcker jag?! Jo, biljettsläppet var 8 februari!!!!! Alla biljetter var förstås slutsålda!!!! Jag höll på att börja gråta! Jag var ju som sagt redan i Oslo... Visst finns det biljetter kvar - TILL GENREPET! Jag kan ju för fan inte stoltsera med att jag var i Oslo och såg på Eurovision Song Contest 2010 - men bara på genrepet, för sen såg jag själva direktsändningen på tv:n på hotellrummet...

Svarta marknaden, tänker ni då? Jodå, självklart har jag kollat runt och visst kan jag väl få en biljett för en ringa summa från 3900. Har jag tur kan jag då se vid sidan om pelaren som säkerligen kommer stå framför mig för den summan. Ska man ha en bra platsbiljett får jag räkna med mer pengar.

Nej, så nu får jag och min styvmor stå ut med att sitta hemma i tv-sofforna och titta. Och vi får hoppas att Sverige vinner i år. Eller Norge igen? Eller Danmark? Eller Finland? Bara det inte är hur långt bort som helst. Jag vill ju så hemskt gärna gå på en stor final!

Ja, så kan det gå mina vänner, när man tror att man har det som i en liten ask...