torsdag 4 mars 2010

Hm, det slog mig....

För en småbarnsförälder går det mesta på rutin. Mornar, dagis, jobb, dagis, hem, laga mat, bada barn, lägga barn, plocka leksaker, ta hand om disken, ta hand om tvätten, förbereda inför morgondagen och i bästa fall hinna med att se sitt favoritprogram på tv, ta en dusch och somna i tid - redo för en ny morgondag.

Visst låter det trist?!

Egentligen reflekterar man över hur det faktiskt är först när man hinner med den där stunden framför tv:n. Andra stunder går det mesta av bara farten. Man är ju van vid att det ser ut på ett visst sätt och det är det sättet som gör mig och barnen till de vi är.

Kanske låter det som om man inte trivs med hur det är?

Visst önskar man nog att man hade några fler timmar på dygnet. Några timmar för att få mer energi och orka vara jätteenergisk med barnen, leka, baka, pyssla, mysa framför barnprogrammen och sedan några extra timmar till att ta ett avslappnat bad, fila fötterna, dricka en kopp te och läsa lite bok, se på tv och sen somna i en renbäddad säng varenda kväll. Vad det hade varit underbart!

Nåja, tillbaka till verkligheten....
Dygnet består av 24 timmar. Av dom timmarna sover nog iallafall jag på tok för lite. Jag har svårt att koppla av, blir ganska lätt rastlös, trivs när det händer saker men kan också bli trött på att det händer samma saker för mycket...

Oavsett hur få eller hur många timmar ett dygn har, har jag under de senaste dagarna kommit på hur fort tiden faktiskt går. Min son fyller snart fem år. Han har fått en lös tand. Den är inte JÄTTELÖS, men lite lös. Han har dessutom blivit jättelång. Han har börjat bli lite småstöddig på ett charmigt sätt (svårt att förklara). Ja, flera tecken på att han börjar bli stor... Det får mig att vilja ta vara ännu mer på tiden, men jag funderar bara över vilken tid man ska ta ifrån?

Jag tror verkligen inte att jag är den enda modern som har kommit på det här dilemmat med att tiden inte räcker till och att tiden går på tok för snabbt. Kanske förstår många hur jag tänker? Kanske står flera inför samma dilemma? Att man inte riktgit hinner med och att man plötsligt inser hur stora dom blir...

Du som har lösningen - ge mig den nu genast!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar