Många bollar i luften

Ibland är det kul när det händer grejer. Det är roligt när det händer något utöver dte vanliga - ja den där moroten som jag skrev så vackert om igår.
Jag har en morot, egentligen två faktiskt. Dessvärre är morötterna inte tillräckligt oranga för att ge mig den energi och den kick jag behöver för att orka just nu. behöver man en morot till då kanske? Hur många morötter skulle man behöva egentligen?

Just nu är det många bollar i luften. Det är inte att det händer saker som får mig att le stort och känna att livet är helt fantastikt ljuvligt. Nej, jag hinner faktiskt inte ens känna efter hur fantastiskt livet egentligen borde vara. Bollarna liksom kastas för snabbt.

På jobbet är det rätt körigt just nu. Utöver det vardagliga kaos som stundvis infinner sig i barngruppen är det så mycket att styra upp med på egen hand. Visst är det så att man blir starkare tillsammans. Till viss del är det väldigt mycket tillsammans. Vi måste ändra om i våra egna arbetsuppgifter väldigt mycket för att det ska fungera. En persons ändringar av schemat innebär att någon annan får ändra sitt schema för att styra upp. Mna vill ställa upp för varandra och man ställer upp för varandra - men hur länge? Tills någon går in i väggen? Jag vet inte. Jag käner just nu att det är tufft på jobbet. Det har nyss varit lov och jag förösker intala mig själv om att det är av den anledningen det är mer turbo. Kanske behövde ett jullov för att barnen skulle lada om sina batterier och köra på nu? Mitt lilla jullov räckte inte för att ladda batterierna. Jag känner det nu.

Kanske är det inte att jag är trött ? Är det min frustration som gör mig trött? Känslan av att bara stå och stampa? Känslan av att bara lösa allt provisoriskt? Känslan av att bara glömmas bort av en person som borde veta bättre? Vem tror att jag eller någon annan alls av min härliga kollegor är en robot? Hade vi inte trivts så bra ihop hade det verkligen varit superjobbigt. Tillsammans kanske vi är som en stor robot?

Antagligen är det mest min frustation som gör mig trött. Jag vill ge mitt yttersta och det gör jag. Jag vill göra mitt yttersta under de bästa förutsättningarna - det gör jag nog inte just nu. Det gör mig så frustrerad! Ställer jag för höga krav på mig själv? Kanske.... helhjärtat är mitt ledord.

Nej, jag får kanske ta och skaffa mig en till morot som gör att de andra morötterna får mer färg och som får mig att le lite mer. Glömma bort allt allvar en liten stund.