Min mobiltelefon

I somras dog min mobiltelefon. Jag hade haft den i ett år och med en bindningstid på två år hade jag såldeles behov av luren i ett helt år till. Garanti i all ära, men efter att jag lämnat in den fick jag besked om att att den var fuktskadad och jag fick ingen ny telefon.... SIM-kortet var ju helt iallafall men helt tomt på kontakter eftersom jag hade sparat ALLA i min kontaktlista i telefonen. Surt sa räven...

Nåja, så kan det gå när man är dum och låter ens ettåring leka med mobiltelefonen.

Jag fick låna sambon jättegamla mobiltelefon som det snyggt stod "Vodafone" på, så ni kan ju tänka er att den hade några år på nacken. Efter en månad fick jag nog. Den fungerade som den själv ville och
jag ville inte köpa en dyr telefon förrän abonnemanget upphört. Jag köpte en billig skittelefon för ett par hundra på Media Markt. Den kunde man då inte ta kort med och jag fick ofta sms som inte gick att öppna. Ja, mms var det nog. Min skittelefon hade jag i nästan ett halvår innan jag gick in till Telenorbutiken i stan. Där föll jag pladask för säljarens knep till att få sålt en flaschig mobiltelefon. Jag åkte glatt hem med en ny telefon i den fina påsen. Väl hemma var alla saker urplockade. Ingen laddare, ingen extra pekpinne och annat som saknades. Det blev en tur till stan omedelbart där det blev åtgärdat.

Nya telefonen? En HTC Diamond Touch. HTC? Inte något märke jag hade hört talas om innan. Nu ägde jag en själv. En touch-telefon. Med en pekpinne. Jag höll på att bli galen då jag provade att skriva ett sms. Jag blev ännu mer galen då jag försökte mig på bluetoothen. Och varför kunde jag inte lägga in en låt och välja just den som ringsignal?! Nej, det var på tok för hippt för mig. Kanske skitluren jag hade innan var den ultimata?

Några dagar senare lärde jag mig lite mer. Sms funkade, mms funkade och andra basala tjänster. Mitt Stora nya i-landsprobem är alarmet. Det finns tre olika alarm. Rätt trevliga ljud att välja. MEN det saknas en snooze (stavas det så?) - funktion. Jag är så kass på att hoppa upp ur sängen då klockan ringer på morognen. Jag MÅSTE få ligga i tio minuter till.... Sen jag skaffade telefonen har jag sovit för länge nästan varje dag. Stackars mig och mina barn som måste stressa mer än vanligt varje morgon.

Igår kväll fick jag nog. Jag tog fram instruktions-cd:n som medföljde och letade igenom all fakta för att hitta snoozefunktionen. För visst borde väl ALLA hippa telefoner ha en sån funktion? Till och med min skitlur hade ju det! Jag hittade ingen information alls om det. Bara om hur man ställer ett alarm och det visste jag ju redan. Skittelefon! Istället fick jag lära mig en anna funktion och dte var kalendern. Vad fantastiskt bra! En extra hjärna liksom. Nu kunde jag ju programmera in att jag skulle komma ihåg att hämta ut biljetterna till Tobbe Trollkarl och dessutom skriva in bokningsnumret. Slut på smålappar med viktiga nummer på som bara försvinner. Hallelulja!

Ikväll har jag googlat och fått veta att man kan ladda ner något program med en annan alarm-funktion. Nedladdat och klart. Nu ska jag bara försöka mig på att lägga in programmet och få det att fungera. Jag får nog vänta med det tills imrogon då sambon kommer hem. I värsta fall kan jag ju ställa hans telefon på ringning till fredag morgon...

Klart slut!