När man liksom redan är på plats....

Schlager! Ja, schlager är jag uppväxt med. Så länge jag kan minnas har jag tittat på Melodifestivalen - varenda år. När det har varit schlagertävlingar har allt känts rätt lätt. Jag känner ju igen många melodier, vet ofta vilka som sjunger dem och lyckas oftast få rätt när det gäller vilka artister som går vidare och inte. Ja, det känns som om jag är fantastiskt duktig på schlager!

Schlager får nog de flesta att bli lite glada. Även fast schlagern inte riktigt är som schlagern var för några år sen, så sätter sig musiken ändå i huvudet. Låtarna remixas och spelas på krogen, man lyssnar hemma, städar glatt till musiken, dricker glatt en öl eller fem till den. Alla är på gott humör!

Efter Norges vinst i Eurovision Song Contest förra året beslöt jag och min älskade styvmor att vi skulle till nästa stora final. Oslo 29 maj 2010 Here we come!
Vi var båda förväntansfulla. Vi planerade hur vi skulle ta oss dit, bo på hotell, äta gott, dricka gott och vara glada under föreställningen. Ja, jag var ju praktiskt taget redan på plats - redan förra sensommaren. Det soom saknades var ju själva biljetterna. Vi försökte googla en del för att få ett hum om vilka priser biljetterna skulle ligga på. Schlagernörd som jag är la jag mitt maxpris rätt högt. Runt 1500 tänkte jag att det skulle få kosta.


Ja, så i måndags tittade jag runt igen. Det stod på någon sida att biljetterna skulle släppas ca 10 veckor innan den stora dagen. Rimligtvis i början av mars, tänkte jag. Jag ville ändå vara ute i god tid och försäkra mig om att det var just då - så att jag kunde sitta redo för att slå till.

Vad upptäcker jag?! Jo, biljettsläppet var 8 februari!!!!! Alla biljetter var förstås slutsålda!!!! Jag höll på att börja gråta! Jag var ju som sagt redan i Oslo... Visst finns det biljetter kvar - TILL GENREPET! Jag kan ju för fan inte stoltsera med att jag var i Oslo och såg på Eurovision Song Contest 2010 - men bara på genrepet, för sen såg jag själva direktsändningen på tv:n på hotellrummet...

Svarta marknaden, tänker ni då? Jodå, självklart har jag kollat runt och visst kan jag väl få en biljett för en ringa summa från 3900. Har jag tur kan jag då se vid sidan om pelaren som säkerligen kommer stå framför mig för den summan. Ska man ha en bra platsbiljett får jag räkna med mer pengar.

Nej, så nu får jag och min styvmor stå ut med att sitta hemma i tv-sofforna och titta. Och vi får hoppas att Sverige vinner i år. Eller Norge igen? Eller Danmark? Eller Finland? Bara det inte är hur långt bort som helst. Jag vill ju så hemskt gärna gå på en stor final!

Ja, så kan det gå mina vänner, när man tror att man har det som i en liten ask...

På gång

Ja, nu smider jag planer. Nu smider VI planer. Spännande. Svårt. Omtumlande. Kul.

... man strävar...

Jaja, då skulle man till att väkomna hem sambon fint för en gångs skull. Vi har inte setts sen i måndags morse.

Jag slog till med god kyckling, dukade fin och serverade vin till maten. Vad händer? Jodå, maten äts gladeligen upp. Sen är det visst OS. Sverige är visst med just nu. Sverioge är väl för fan med i rätt många grenar så här i starten?! Sen är det ännu mer OS. Jag missar 9 minuter av den enda serien jag följer - Glee. Jag tar emot samtal om ny föräkring. Sambon förbereder en stund med x-box som givetvis är inkopplat där jag spelar in Glee - som jag längtat efetr att få se. Jag blir arg, han ska "bara" spela en match, har nyss sett på OS och snart är det visst ännu mer OS. Åt helvete med hela OS och farmaför allt ÅT HELVETE med X-box. När man för EN gångs skull önskar se något på tv, man har strävat och gjort gos mat, fint väkomnande och bara önskar att få se på sitt program en timme i veckan.

Åh, vad irriterad jag är just nu. Den där slagpåsen som vi har diskuterat den senaste tiden på jobbet - bode nu finnas i MIN källare.

Jag vet inte jag...

Ibland känns det så konstigt, så fel men man vet inte varför.
Ibland känns det istället så rätt men ändå så konstigt.
Ibland vill man vara alla till lags
Ibland vill man bara vara själv
Alltid vill man bli accepterad för den man är - men ibland vet man inte riktigt vem man är och inte heller vilka andra är....

Knepigt det där.

Dröm vs verklighet

När jag var liten drömde jag om att ha ett bröllop där skulle bära en fantastiskt vacker brudklänning, ha en fullständigt enastående brudbukett och en fantastsikt blivande man vid min sida. Massa gäster, blomdekoratoner i kyrkan och en hejdundrans bra fest efteråt. Bröllopsresan skulle gå till Seychellerna utanför Afrika. Vilken dröm! OM jag sket pengar hade det kanske blivit verklighet - vem vet?

Nu när jag ju faktiskt inte skiter pengar och när jag faktiskt inser att det där med prinsessklänningen får bli just en dröm så är jag ändå så lycklig. Ja, jag lever med en fantastiskt blivande man. Dagen då vi väljer att slå till blir det ingen hejdundrans fest, men dagen kommer ändå att vara viktig i den historia vi skapar tillsammans. Man gör ju sina egna val - vad andra tycker och tänker om dom känns ju inte så relevant i sammanhanget.

Jag vet vilken ring jag ska ha. Vi båda vet vilken ring jag ska ha. En för oss fantastsikt fin ring som symbliserar mycket.

Viktklubb går åt skogen! IMORGON tar jag tag i det på allvar igen. Jag har inte gått upp något i vikt men heller knappt ner något. Skärpning!!!

19 eller 29?

Jag har gjort det. Ja, det har jag. Jag har druckit för mycket öl och vin. Inte för att jag själv just då tyckte det, men det gjorde vakten som nekade mig att gå in på Harrys i fredags. Jag och mina lika "glada-i-hågen"-kollegor tyckte förstås att det var fruktansvärt illa bedömt av vakten. Vi var därför tvugna att prata både med polisen som patrullerade på stan och ett par vakten utanför en annan nattklubb om detta. Vad vann vi på det då? Ingenting egentligen. Vi drog vidare och dansade till strax före två.

För första gången i mitt liv har jag blivit nekad att komma in på krogen. Jag skylle nog fortfarande på att vakten hade en jävligt dålig dag....

En hyllning

Jag vill hylla min älskade pojkvän! Tänk att jag är så kär i honom!

Han kan få mig att skratta, må bra och ger så mycket kärlek. Han kan också få mig så irriterad, frustrerad och sur. En perfekt mix för det perfekta förhållandet. Huuuur ska detta sluta?